Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
haft medvetandet att ingenting ha skänkt bort som
nu, att hafva visat oss som värdiga ättlingar af det
folk, »som kunde allt, blott ej sin ära svika!» —
och detta medvetande skulle tryggat oss för den
eviga skam, som nu skall blifva vår arfvedel!
Daniel hade knappast hunnit sluta, innan den
unge latinläraren utropade;
— Det är, vid Gud, sant, hvartenda ord han
säger! Skam öfver de fega, och skam öfver alla
som hålla med dem!
Ett par af de närvarande instämde: »ja, det
är sant, det var bra sagdt!» — men Viberg rätade
på sig, slungade en öfverlägsen blick öfver bordet
och sade skarpt:
— Hvilken patos! Man kunde tro sig höra
nybakade studenter!
Hånskratt och försmädliga tillrop följde.
Viberg vände ryggen åt Daniel och gick in i ett
annat rum. De flesta gjorde honom sällskap.
På måndagen blef Daniel inkallad i skolans
rektorskansli. Viberg tog emot honom med sin
vanliga förbindlighet, såsom om ingenting passerat.
— Det var ett litet ledsamt uppträde på
klubben i förrgår, började han, när Daniel satt sig ner
niidtemot honom.
— Hur så? Jag uppfattade det som en
diskussion, i hvilken olika åsikter bröto sig mot
hvarandra . . .
— Visserligen, visserligen, men ... det kan
ändå bli farligt att i närvarande tid så häftigt pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
