Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äktenskapliga kärlekens förbindelse med kärleken till små barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utförandet. Deraf härrör, att afsigten af en vis, och jemväl af
Herren, antages såsom handling.
Hvilken förnuftig kan icke se, eller, då han hör det,
erkänna, att nämnda tre saker framflyta ifrån någon första
orsak, och att denna orsak är, att ifrån Herren, verldsalltets
skapare och vidrnakthållare, oafbrutet framgå kärlek, vishet
och nytta, och dessa tre såsom ett? Sägen, om I kunnen,
hvarifrån annars!
401. En lika fortgång ifrån ändamålet genom orsaken
till verkan tillhör ock sferen att framalstra och skydda de
framalstrade tingen. Ändamålet der är viljan eller kärleken
att framalstra, medelorsaken, genom hvilken och i hvilken
ändamålet införer sig, är den äktenskapliga kärleken, den
fortgående ordningsföljden af verkande orsaker är älskandet,
aflandet, bärandet af embryot eller fostret som skall
framalstras, och verkan är sjelfva det framalstrade fostret. Men
fastän ändamål, orsak och verkan fortgå efter hvartannat
såsom tre, göra de dock likväl ett i kärleken att framalstra,
samt inne i de enskilda orsakerna och i sjelfva verkan. Det
är blott de verkande orsakerna, som, emedan de äro i
naturen, fortgå genom tider, under det städse samma ändamål,
eller viljan och kärleken, förblifver. Förty ändamålen i
naturen fortgå genom tider utan tid, men kunna icke komma
fram och röja sig innan verkan eller nyttan uppkommer och
blifver ett föremål (subjekt): förut kunde icke den kärleken älska
annat än fortgången, men icke stärka och fästa sig. Att omlopp
af sådana fortgångar förekomma, och genom dem skapelsens
vidmakthållande i det förutsedda och försedda (ombesörjda)
tillståndet, är bekant. Men ordningsföljden af kärleken till
små barn ifrån det största till det minsta deraf, således till
den gräns i hvilken den stannar eller upphör, är
tillbakagående, alldenstund den är i enlighet med aftagandet af
oskulden i föremålet, och jemväl för omloppens skull.
402. XIII. Att kärleken till små barn stiger ned,
och icke stiger upp, det är, att han nedstiger ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
