Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åtta dagar därefter infann Swedenborg sig åter på
hofvet, men så tidigt, att drottningen ej ännu lämnat det
s. k. hvita rummet, där hon var inbegripen i samtal med sin
uppvaktning och andra fruntimmer, tillhörande hofcirkeln.
Utan att vänta på drottningens ankomst styrde Swedenborg
kosan rakt till detta; inkommen, gick han fram till
drottningen och hviskade något i hennes öra. Denna blef
härvid så häpen, att hon kände sig illamående, och det varade
en stund, innan hon återhämtat sig, men då detta skett,
sade hon, vänd till sin omgifning: ’Endast Gud och min bror
kan veta, kvad han just nu sagt mig.’»
Stålhammar afslutar sin berättelse med att yttra sin åsikt
rörande Swedenborg, och hvad han säger i ämnet är också
värdt att anföras. »Den enda svaghet hos denne
bottenhederlige man var hans tro på andeuppenbarelser, men jag
har känt honom i många år och vågar bestämdt påstå, att
han var så fullt och fast öfvertygad om verkligheten af sitt
ande-umgänge, som jag är, att jag skrifver i detta ögonblick.
Som medborgare och vän var han i hög grad rättskaffens,
af-skydde allt slags bedrägeri och lefde ett i aUo efterdömligt lif.»
»Det finns måhända», anmärker White, »inom hela
litteraturen ej några bättre bevis för sanningen af öfversinnliga
ting än dessa tre berättelser. Dock, om man ej är böjd för
att tro sådana saker, fortsätter den djupsinnige författaren,
skall man aldrig tro därpå.»
Tviflarén Kant och andeskådaren Swedenborg voro
samtida. Om den senares förbindelser med Kant har man
mycket underhållande meddelanden uti »Immanuel Kants
Lif och Karaktär» af Borowski. Häraf framgår, att ett
framstående fruntimmer, Knobloch, skall ha skrifvit till Kant
med en förfrågan om hans åsikter rörande Swedenborg.
I sitt svar talar han om nödvändigheten af en genomgående
och omsorgsfull undersökning, att han ej må skyllas förlättro;
för sin del säger han sig alltid ha ansett det som en
förnuftig förståndsregel att »vara böjd för att tvifla» och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
