- Project Runeberg -  Swensk-Latinsk Ordbok / Förre delen. A—J /
369-370

(1875-1876) [MARC] Author: Christian Cavallin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E - Eller ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

naturae vim maxime, C.); särsk. brukas aut:
α. der alternativen eftertryckligt framhållas
ss. hwarandra uteslutande motsatser: aut
famam sequere aut sibi convenientia finge,
Hor.; aut hoc dicis aut nihil dicis
omnino, C. — β. der satsen, som innesluter
disjunktionen, är nekad l. ifrågasatt (i sw.: icke -,
hwarken - eller): non defuit illis
eloquentia neque dicendi ratio aut copia; nemo
videtur, aut quia crudus fuerit aut quia
ita maluerit, stultus fuisse (C.). — b. vel:
α. ensamt, hos de bäste prosaister nästan
endast brukadt = eller rättare (vel potius);
eller till exempel (velut); vel etiam = eller
till och med, C. de Or. II. § 79. — β. vel
- vel antingen - eller = så wäl - som, dels
- dels (utmärker, att man kan wälja hwilket
som helst af alternativen): quis nescit
maximam vim exsistere oratoris in hominum
mentibus vel ad iram aut (den allmänna
disjunktiva partikeln, se ofwan) ad odium
aut ad dolorem incitandis vel ab hisce
iisdem permotionibus revocandis (de Or.
I. § 53); vel non facere, quod non
optime possis, vel facere, quod non pessime
facias, humanitatis est (ibdm II. § 86; jfr
III. § 147; in corpore perspicuum est, vel
exstincto animo vel elapso, nullum
residere sensum, Tusc. I. § 104). — c. ve,
i synn. wid qvantitativt olika alternativ:
quattuor, quinque sexve partes vel etiam
septem, C. — d. (sive, sällan blott si) - sive
(antingen = ware sig) - eller: omnes, sive
artis sunt loci sive ingenii atque
prudentiae, anquirentibus nobis sese ostendunt
(de Or. I. § 151); sive oblectatio
quaeritur animi requiesque curarum, quae
conferri cum (his) studiis potest? sive
ratio constantiae virtutisque ducitur, aut
haec est aut nulla omnino, per quam eam
assequamur (C.). — e. efter ett hwarken -
neque: neque sibi neque alteri. — 2. i
(disjunktiva) frågor: a. i utförda
dubbelfrågor, d. w. s. der en koordinerad frågesats
föregår: an; eller icke: necne; annon: dubito,
tibine plus laudis an Graecis
vituperationis esse tribuendum statuam; eloquar
an sileam? — b. i enstående frågor: α. som
sluta sig till en föregående utsago och bekräfta
den just derigenom, att motsatsen eller dess
följder sättas i fråga: an (an vero, an
enim) = eller månne? eller - då, wäl? eller
kanske? an - non = icke?: certe ita dicant
necesse est: an potest is, qui non est,
re ulla carere; jfr Tusc. I. § 4 an - non;
§ 10. 13. 14. — β. i anslutning till en
annan fråga (ss. swar l. alternativ): an = eller
icke: quidnam? inquit Catulus, an (eller
månne icke = du menar wäl) laudationes
(de Or. II. § 43); a rebus gerendis
senectus abstrahit. Quibus? An iis, quae
geruntur juventute et viribus? (de Sen. §
15); num Homerum, num Hesiodum - -
coēgit in suis studiis obmutescere
senectus? an in omnibus his studiorum
agitatio vitae aequalis fuit? (ibdm § 23). —
3. särskildt märkes det sw. eller tillsammans
med frågeord, t. ex. eller hwad, eller huru,
hwilken förbindelse det är olatinskt att
återgifwa med an och frågeord: a. inuti period:
fatten I än eller hwad? utrum intelligitis
an nondum liquet, satis clara res est?;
är han kommen eller hur venitne an
moratur etiam? — b. i början af sats måste man
i sådant fall anwända antingen frågepartikel
med indefinit pronomen (an quisquam) eller
(aut) quis, quis enim; quid; quis l. nonne
l. dyl., såsom exemplen wisa: ho hafwer känt
Guds sinne eller ho hafwer warit hans
rådgifware quis mentem Dei perspexit? (aut)
quis (l. an quisquam) ei consilium dedit?;
jag skulle ej wilja kallas tillbaka från
(lifwets) mål till dess utgångspunkt. Eller hwad
lycka eger wäl lifwet att gifwa? nolim
decurso spatio ad carceres a calce revocari?
Quid enim (an quidquam) habet vita
commodi? (C. de Sen. § 84); kan sorgen ej
störa friden i den wises själ, så kan ingen ting
göra det. Eller huru? skulle fruktan kanske störa
den? si aegritudo perturbare animum
sapientis non potest, nulla res poterit. Quid
enim? metusne conturbet? (Tusc. IV. §
8; jfr de Sen. 4; de Am. 30); (efter flera
exempel) - eller, om fadren plundrar
statskassan, skall då sonen röja det? quid? si
pater expilet aerarium, indicetne id
magistratibus filius? - quid? si tyrannidem
occupare conabitur, silebitne filius (C. de
Off. III. § 90; jfr Tusc. V. § 15 ff.).

Ellips: 1. = utelemnande af ett för
meningen nödwändigt ord: detractio l. vitium
detractionis, ellipsis (Qu. I. 5. 40; VIII.
6. 21). — 2. ss. matematisk figur l. kroklinie:
*ellipsis.

Eloge: = loford, loftal: laus, laudatio.

Elände: 1. = olyckligt, hjelplöst tillstånd:
miseria; res misera; res afflictae;
calamitas; egestas (brist, nöd); lefwa i e. in
miseria (omnium rerum inopia) vivere;
råka i e. in miseriam, in calamitatem
incidere, adduci; det war ett e. att skåda
foedus, miserabilis erat rerum aspectus; det
menskliga e-t mala, incommoda vitae,
condicionis l. sortis humanae (C. Tusc. I. §
115. 84. 15). — 2. = dålighet, uselhet:
perversitas; pravitas; vitia (sedligt e.); sådant
l. hwilket e. o hominum perversitatem,
vanitatem; o homines ignavos! (o curas
hominum! o quantum est in rebus inane,
Ps.).

Eländig: 1. = högst olycklig,
beklaganswärd: miser, calamitosus, perditus,
afflictus; e-t tillstånd res miserae, afflictae;
miseria, calamitas; finna ngn i ett e-t tillstånd
afflictum, omnium rerum inopem, malis
oppressum invenire alqm. — 2. = sjuk,
aftärd, tärd af plågor: aeger; confectus,
peremptus (morbo, macie); affectus; se e.
ut morbis, macie, incultu deformatum
esse; e-t utseende deformitas corporis, oris
morbo, incultu et c. perempti (L. I. 23).
— 3. = dålig, oduglig, usel: a. i allm. (jfr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:09:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/swelatin/1/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free