Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Den första från norra Tyskland till Swerige fortplantade christendomen. År 830—988 - 5. Ansgarii närmaste efterträdare och deras werksamhet för nordens christendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på densamma fick uppstiga. Den af hans söner, som efter
honom blef Tysklands konung, den lika benämde Ludwig, hade
icke bättre öde än fadren och förtjente icke ett bätrre, då han
haft så stor del i fadrens olyckor. Ett krig mot bröderne och
en utomordligt blodig kamp war den första bedriften i hans
regering, och om också det ryktbara Berdüner-fördraget bestämde
hans och hans bröders rättigheter, så upphörde derigenom icke
striderna. De fördes icke blott mellan honom och hans bröder,
utan ock mellan honom och hans söner. Af dessa hade den
äldste, Carlmann, satt sig i besittning af ett eget landskap, och
den andre, Ludwig, wille likaledes på ett annat håll wara
sjelfständig herrskare. Fadren afsomnade under det han war
sysselsatt med tillbakawisandet både af sina söners och sin
broders anspråk (877). Sönerna delade provinserna ej blott
sins emellan utan ock mellan sina söner, och det war icke dessas
förstånd och rättwisa, utan deras oförmodade död, som gjorde
att enheten en tid derefter i någon mån årerställdes. Både
Carlmann och Ludwig afledo få år efter deras fader och således
kunde den öfwerlefwande Carl (den tjocke) blifwa herre öfwer
hela den tyska andelen af Carl den stores rike. Det war blott
Kärnthen som härifrån utgjorde ett undantag, och som
beherrskades af Carlmanns oäkta son Arnulf. Äfwen kejsarkronan
hade tillfallit Carl och snart skänkte honom lyckliga
omständigheter också nästan hela det west-frankiska riket. Men han war
för swag att bewara hwad han blott genom händelserna
erhållit. Han förträngdes af sin brorson, den omtalte Arnulf,
hwilken dock försmådde Frankrike, åtnöjde sig, hwad Italien
widkom, med herrawälde öfwer partierna, och war för öfrigt
under sin korta men driftiga styrelse (887—899) hufwudsakligen
sysselsatt med de tyska gränsernas förswarande. Hans regering
war ett nästan oafbrutet fälttåg. Hans sons, Ludwig barnets,
war icke långwarigare och icke lugnare, men betydligt swagare.
Inhemska oroligheter och -utländska fiender fingo nästan ostörda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
