Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Den från Tyskland inkommande christendomen i förening med christendom införd från England. År 980—1060 - 2. Källorne för Olof Skötkonungs historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nat, son: annars ger lis år skaldskap, ingen eller blort en ring^
betydelse. Bragden, den osörskräckta handlingen är deremot nä-
stan allt för honom, allt för hans sång såsom för hans lif^
Hwad det senare beträffar, så tillbragte han detsan:ma dels på
sin ö, i huslig werksan:het, i lifliga fejder med mångfaldiga we-
derdelomän, i tingsbestyr och i högtids-förlustelfer; dels på haf-
wen, till förwärfwande af waror och penningar; och dels i
fremmande länder, der han nyttjades som sångare eller kämpe.
All denna werksamher bles sederinera ett föremål för hans sång.
Äfwen Swerige war just wid den rid, om hwilken wi handla,
besökt af många Isländare. Det är sål:tnda sör oss begripligr,
både huru Swerige kan omnämnas i de islänoska sångerna, ock^
huru detta omnämnande i det hela taget måste anses som tro-
wärdigt. Men det är icke blott genom öfwerblifna sånger so:n
den isländska literaturen är af wigt för wår historia. Dessa
sånger innehålla wäl ::ågot, men ej mycket om Swerige. De
öfwergå dock snart till en werklig historia. I sluter as elste,
och under hela tolfte ock) trettonde seklerna slorerar den isländ-
ska historiographien. Den sysselsärter sig dels med enskilta Islän-
oares händelser och bedrifter, dels med fremn:ande konungars och
staters öden. Dess hufwudsakliga källor äro äldre sånger och tra-
ditioner. Att den wid behandlandet af fremmande länders hän-
delser hufwudsakligen måste wara riktad åt Norge, förstås af
fig fjelf. ^rån ^orge härstan:n:ade Islands befolkning. I
Norge hade nästan hwarje Isländare anförwanter. Från Nor-
ge hämtade man en mängd förnödenheter. Äfwen med Nor-
ges konungahus woro Isländare befryndade, och det war för
det mesta hos Norges fnrstar som Isländarne kämpade eller
söngo. Att således också Norges historia skulle^ företrädeswis
blifwa af de historieskrifwande Isländarne behandlad, ligger i
sakens natur. Sällan eller aldrig äro andra länder det huf-
wudsakliga föremålet för framställningen. Men då Rorge war
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
