Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Den från Tyskland inkommande christendomen i förening med christendom införd från England. År 980—1060 - 9. De sista hamburgska erkebiskoparnes werksamhet för Swerige under denna period
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta wifade tillräckligen hwad man skulle wåga företaga mot
en mindre kraftig konung än Henrik den tredje. Hildebrand
rog också redan del i angelägenheterna ock) arbetade i tysthet
men säkert och insigtsfnllt på den feger, son: fra:ndeles skulle bliswa
kyrkans. I afseende på det lägre presterskapet hade redan erke-
biskopar ock^ biskopar full myndighet, och huru de förre woro
ifrigt angelägne att få tillsätta fuffraganer i länder, som icke
erkände deras egen konung fåsom sin behe:rskare, skall ett drag
ur wårt eget lands kyrkhistoria genast wisa oss. En annan
sråga angick presterskapets rätt att ingå äktenskap. Denna rät-
tighet begynte att synas allt mer och mer twifwelaktig och allt
större och större hinder uppkastades för dess utöfwande. Allde-
les förnekas kunde den dock icke, så länge Henrit den tredje höll
den tyska riksspiran. Och änn:t längre dröjde det, innan förne-^
kandet hade någon framgång i norden. Slutligen uppstod
mycken harm öfwer den utbredda wanan att på ett eller annat
sätt betala de andliga beställningar och embeten, som kunde er-
hållas, och^ froma påfwar arbetade ifrigt för afskaffander af
detta missbruk, likfom Henrik den tredje aldrig gjorde sig skyl-
dig till den nesligheten att för en andlig syssla emottaga någon
gåfwa eller wedergällning. Emedlertid hade det onda gått så
långt, att, då någon gång sråga uppstod i Rom, att alla sådana
andlige f^ulle afsättas, som genom sin:oni fått si^na plarsar,
man sö:f^arade detta så mycket mera on:öjligt och orimligr, som
Rom i sådant fall skulle förlora alla sina andlige. Således
långtifrån att afskaffas, förökades twerton: :nissbruker, oel) der
gällde sedermera wisserligen sör ett wederstyggligt, men tilli-
ka för ett oundwikligt ondt i församlingen. Det war ett ondt,
som wisserligen till en början upprätthöll, men sedermera ock
bidrog atr störta hierarchien. De and^iga platsarne i norden
woro än:tu för fa:^liga ock) för litet indrägtiga, för atr någon
genom sintoni skulle wilja söka dem hos öfwerherden i Bremen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
