Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»allmänt bifall». Det är vidare ett »Svärmerier» kallat
»föredrag», i själva verket en serie små lyriska dikter:
»särdeles lyckade och vittnande fördelaktigt därom, att
författaren besitter en viss talang». Härpå följde
översättningar från Aarestrnp, Qeibel och Heine, ett
litteraturhistoriskt utkast, »Vitalis såsom skald», samt en historik
över Concordias verksamhet på gymnasium, vilken får
följande vitsord: »Med en ovanlig livlighet i framställ-
ningen följde författaren Concordias utveckling alltifrån
dess födelse icke så mycket genom torra karaktäristiker
över de särskilda perioderna som genom att föra sina
åhörare in i Concordialivet under de olika skedena, genom
att citera protokoll och berättelser — och därigenom gjorde
han sitt föredrag blott så mycket intressantare.» Följande
hösttermin inledde Levertin sin verksamhet i föreningen
med att uppläsa några lyriska »dagboksblad», som enligt
protokollet ådagalade, att »författaren ingalunda saknar
liv och känsla», och kort efteråt hyllade han i »Den fjärde
september, ett minne», troligen franska republiken (stycket
finnes ej i behäll). Härpå uppstod mellan styrelsen och
Levertin en liten konflikt, som ledde till, att denne måste
be om ursäkt för att i en skrivelse ha använt förolämpande
ord. Men detta hindrade icke, att han i årstävlan erhöll
första priset för en diktsamling »Från Dybböl», vilken
vid den högtidliga festen, nu första gången firad inom
läroverkets egna murar, upplästes av en kamrat. Han fick
själv bestämma priset, som plägade utgöras av något
litterärt verk: han valde Georg Brandes’
»Hovedstrømninger», något som hos en del lärare ökade den lilla
misstanke för rabulism, vilken redan förut vilade över
honom. Vid nästa veckomöte befinnes han redan färdig
med något nytt: »Förlorad och återfunnen», en novellett,
som i protokollet kallas »roman» och bedömes sålunda:
»Det synes nästan ha blivit en gammal vana att berömma
allt vad led. Levertin producerar. Därmed må nu vara
huru som helst. Men säkert är, att detta föredrag rönte
ett lika livligt som rättvist bifall, och man kan ej annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
