Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där skummig rännil strömmar
med fritt och otamt lopp ikring,
där skogen står försänkt i drömmar
om tusen underfulla ting.
Där mossbevuxen klippa talar
om tröga sekel som flytt hän
och där ormbunken breder schalar
utöver lingonris och sten.
När dit jag kom, ack, huru litet
och huru fatt jag fann mitt jag,
mitt sinne, ack, hur trött och slitet
uti den solskensklara dag.
Det stackars kräk som man plär kalla
naturens herre och monark,
det ynkligaste utav alla
de djur som trampa jordens mark.
Uti naturens höga tempel
där allt har spår av skönhets glans,
bär mänskan ensam gottköpsstämpel,
i harmonin en dissonans.
* * *
Med dessa citat är översikten över Oscar Levertins
första litterära lärospån avslutad. Själv har han betraktat
dem som det de voro, och någon ambition att göra dem
bekanta utom den närmaste kretsen har han säkert icke
haft. Men han har lyckligtvis berett dem en plats bland
sina gömmor, och därför gjort det möjligt för oss att allt
ifrån de första stapplande fjäten följa hans vandring på
diktningens väg. Så skådar man ju också med ett eget
intresse på den retrospektiva utställningen av en konstnärs
avslutade livsverk, studier och skisser från hans läroår,
dittills omsorgsfullt dolda för främmande och nu framtagna
ur sina förvaringsrum för att giva den historiska
betraktelsen stoff och anknytningspunkter av intimt slag.
Nästa skede i Levertins utveckling betecknar redan
det första steget på den litteräre yrkesmannens bana,
beröringen med offentligheten och kritiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
