Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diskussionen om sedlig och osedlig litteratur, så livlig redan
efter historien med »Giftas», fick ny fart, och Axel
Lunde-gård höll närmast med anslutning till denna konfiskation ett
föredrag om ämnet i Stockholm. Levertin bedömer boken
litterärt. Han medger den allvarliga avsikten, men förf.
njuter med en forcerad plumphet av att trotsa varje fordran
pa delikatess och sårar därigenom. Det är för övrigt något
brustet hos honom själv. Man må blott jämföra hans små
människor med Tschernyschewskys själsligt förnäma
representanter i »Vad är att göra?» (den hade han således också
läst!). Där är hos Jæger »intet av Gautiers rusiga
hänförelse, Sainte-Beuves utsökta kvinnlighet, Maupassants
epikureiska lidelsefullhet, Garborgs breda tokrolighet», och
det är icke den sortens resonemang, som bringar de nya
tidernas idéer närmare de tänkandes medvetande1.
1 Ett långt uttalande om Tor Hedbergs »Judas» förekommer
i ett brev till denne av 13 december 1886. Det visar, huru litet
Levertin även för sina bästa vänner dolde vad han hade att anmärka
mot deras böcker. Denna gång var det i alla fall icke mycket:
»Det är ett helt högtidligt poem från början till slut, med en så hög
värdighet över det hela. För resten, det kan du nog tänka dig,
att den skall gripa en sådan mystiker som mig! Och så skriver
du ju så utmärkt nu för tiden. Jag läste för kotteriet högt
visionen i öknen — det är ju en ypperlig prosa, alldeles. —- Av
karaktärerna tycker jag mest om Tomas — så klar och säkert
gjord — samt Maria Magdalena och Judas själv är det naturligtvis
de finaste analyserna till, men flere punkter som jag ej begriper
(bl. a. Judas’ sista kris?) — hoppas att vi snart få talas om det
muntligen, länge och väl, ett riktigt samtal, som förr i världen i
Sysslomansgatan 16, där jag första gången hörde att en viss person
ville skriva om Iskarioth. — Vad jag särskilt tycker om i
Judas-karaktären är den osökta, djupa uppfattningen; gudskelov ingen
figur å la Gert Bokpräntare, som dock nog flere förf. skulle gjort
den till. Sådant som scenen, där J. går första gången till Kristus
och väntar utanför huset, är ju fullkomligt utmärkt. Och hela
utvecklingen fin och djupsinnig, men synes mig litet svårbegriplig,
därigenom att det yttre är borttaget . . . En annan sak är,
att jag har en känsla av, att det är litet för lugnt skildrat — allt
splitet, striden, konflikterna mellan Kristus och apostlarna och
yttervärlden, men det är kanske en rent personlig känsla, men tyckes
mig, att det hela dämpats litet för mycket —• jag kan ej hjälpa,
att jag kommer tillbaka till, att bristen på miljö stör. Yttervärlden
— naturen, ställena etc. gör ett för abstrakt intryck. Men det är
oväsentligt i förhållande till det myckna vackra, varma och vemodigt
sköna i boken . . . Jag tror att jag skall få en säkrare blick för Judas’
linjer vid förnyad genomläsning, vartåt du vill, måste var person
med intelligens förstå . . . En yttre succés skulle jag så gärna vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
