Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det första Levertin om detta erfar av sin medarbetare,
är att denne vid ett sammanträffande med Strindberg och
Geijerstam (som räckt mycket länge och där det synbarligen
ej skräddes ord) fått sin skäppa full med anledning av
broschyren. Levertin är riktigt upprörd — det förefaller
honom ofattligt att Geijerstam ej »ägde tillräcklig tolerans
och självförnämhet för att låta andra människor hysa andra
meningar och uttala dem». Han visste ju nog, att G. var
fanatiker, men att han skulle bete sig som en liten
sektpredikant, »som smädar och fördömer, när motsägelsen
kommer, oaktat den uttalas av människor, som både vilja
honom själv väl och vilkas ärlighet han vet stå över alla
misstankar, det smärtar mig mycket». Levertin svävade i
den väl oskyldiga tron, att Geijerstam med lugnt mod
skulle se sin väns avfall ty som ett sådant hade han dock
allt skäl att taga det — denne väns, som stått vid hans
sida hela årtiondet igenom och i vilken han ägt ett så
utmärkt stöd — liksom att han artigt och kallblodigt skulle
se just den litteratur förföljas, för vilken han själv var den
kanske mest typiske representanten.
Dock, Levertin skulle få uppleva än mer. Geijerstam
sänder honom C. D. af Wirséns recension av Pepita
jämte sitt visitkort och därpå har han antecknat det bekanta
citatet från Anna Maria Lenngren: »men vid bifallet av
svinet» o. s. v., undertecknat av båda bröderna G. jämte
deras fruar. Detta griper Levertin oerhört. Samma dag,
den 2 maj, skriver han härom långa brev till Heidenstam
och Hedberg. Jag föredrar att citera det senare, lugnare:
Jag har grubblat och sörjt däröver nu hela förmiddagen, nu
måste jag utgjuta mig för dig. Finner du det ej, som jag, bra smått
och underligt! — Tänk dig så många år Gg och jag varit de
intimaste vänner, jag har sökt stå honom bi så gott jag kunnat och
han också, och nu blott för en så obetydlig sak som en rent
estetisk meningsskiljaktighet vill han såra mig och komma mig
till livs, han som känner mig i grund och botten och vet, hur
gränslöst ömtålig jag är gentemot personer, på vilka jag sätter
värde och det har jag ju under många år visat att jag gjort
på honom. Att han kunnat komma på en så ofin rancune idé,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
