Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekymmer: den är »verkligen usel — blank som en italiensk
lök». Men därefter följer, mycket överraskande, en
bekännelse om att bilden av svensk sommar speglas djupast
i hans håg: »Jag längtar i hemlighet efter svenskt
landskap. Detta är beundransvärt som lointain; men torrt i
närheten — och den svenska naturens tre saligheter: dagg,
sus och grönska (verklig) kan jag aldrig låta bli att sakna.»
Det är icke ofta Levertin känner sig höra tillsammans
med den svenska naturen ; av all natur älskar han ju
fjällets mest, och hans få naturdikter äro skrivna i Schweiz
eller Norge. Men i den torra, heta sydländska sommaren
kunde plötsligt minnet av en doft från skog och ängar i
norden förnimmas som den svalka man längtade efter
och som lockade mot hemmet...
Men nya skönhetsuppenbarelser röja sig för Levertins
redan för Italien fullt mottagliga öga. Om Venedig skriver
han : »ett underverk, skada att det kräver så mycket inre
stämningsmusik av en själv, och det är ej alltid lätt att
få exekverat, när stadsmusikanterna gått och lagt sig att
sova! Men förunderligt skönt! Och några av de gamla
målarna älskar jag.» Ur ett senare, från Schweiz skrivet
brev till Tor Hedberg få vi närmare besked om vilka målare
han menat: »Venedig är ett av mänsklighetens under, tycker
jag. Målarna äro långt mindre intressanta än toscanarna,
med undantag av Carpaccio, som är förtjusande, och C r
i-velli, som jag sent fått ögat öppet för, men beundrar
otroligt! Hans bästa saker finnas eljes i Brera i Milano.»
Levertins beundran för dessa två mästare fortfor livet
igenom. Hos Carpaccio tjusade honom visst den blandning av
omedelbar realism, enkel innerlighet och vördnad för den
religiösa mystiken, som särskilt framträder i den
underbara serien av bilder ur Santa Ursulas liv i Akademin i
Venedig, Hos Crivelli åter var det kanske
överlägsenheten i dennes kunnande, det subtila och personliga i hans
teknik, elegansen i vissa av hans figurer, kanske draget
av primitivt och därigenom mystiskt, vilket kan blanda
sig med hans ofta så avskräckande naturalism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
