Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innan han kommer till själva Italiens sektförhållanden.1 När
han gör en inledning till den kurs över Voltarie, som blev
hans sista, ansluter sig denna inledning till den vidlyftiga
framställning av naturuppfattningen under renässansen och
1600-talet, som han givit 1Q04 i sammanhang med Linné:
essayer över Agrippa v. Nettesheim och Paracelsus,
Gior-dano Bruno, Kepler och Galilei, Descartes, atomismen och
Gassendi, med en stor utflykt över Lucretius — och den
omfattar utförliga referat av Descartes’, Fontenelles och
Newtons skrifter. Den sistnämnde lovsjunger han. liksom
i boken om Wellander, ej mindre hänfört än han gör det
med Dante.
Även här visar sig hans obegränsade vördnad för
vetenskapen, och ännu därtill, att litteraturhistorien för
honom blev till något annat än själva den vittra litteraturens
historia: den blev till ett led i den mänskliga tankens och
odlingens historia, och just det, att han så betraktade den
och ville behärska den helt, det förlänade hans kunskaper
och hans vyer deras djup och omfattning, men det hindrade
honom visserligen också att samla sig kring flera
begränsade och självständiga forskaruppgifter än dem han
hunnit med att lösa.
1 Här finnes bl. a. en lång tillbakablick j>å den kristna
åter-lösningsläran och dess förhistoria under antiken och judendomen.
Följande må citeras: Först Kristus utvecklade transcendentalismen
till en universell lära. Kristus utgick först från den profetiska
Messias-idén om ett nationellt judiskt världsrike. Men i skiftet
mellan ynglingaår och mansålder i öknens ensamhet övertänkte han
möjligheterna och såg ett ögonblick sig som konung och alla iänder
hyllande sig. men tidsförhållandena och Romarväldet visade denna
missions outförbarhet. Så sköt han över Messiasriket till das
Tenseits. Skildringen av djävulens frestelse är en parabel härför
— och nu först blir han himmelsprofeten. Ar icke detta resonemang
för rationalistiskt, var det också icke en inre självövervinnelse och
låg icke i den själva huvudsaken: Man ser. han reagerar i
parentesen mot en uppfattning, som han troligen fått från Renan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
