Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Watteau införda flamländska koloriten. Huru Roslin
söker förena dessa två riktningar, visas sedan vid hans
arbeten. Hans porträtt genomgås och analyseras med
en utomordentlig grundlighet och objektivitet, liksom
ville Levertin vakta sig själv för att säga alltför mycket
om denne konstnär, av vilken han personligen tilltalades
så starkt. Gärna griper han dock tillfället att gentemot
Roslins gruppbilder, vilkas svagheter han skarpt
påpekar, särskilt framhålla de mästerliga artistporträtten, i
första rummet Bouchers i Versailles, av vilket vi få en
levande föreställning. Ett slutomdöme, som helt visst
synnerligt träffande, i alla fall ovanligt åskådligt, sammanfattar
personligheten och konstnären, antyder dock icke mer —
såsom det skedde i artikeln om retrospektiva utställningen —
att Levertin kom med en ny värdering av Roslins konst:
lugnt säger han blott, att Roslin var »intet geni, men en
strävande, klok och klar artist, som väl förvaltat sina pund»,
mycket skicklig, men också älskande den djupare
artistiska sanningen, »såvitt en fantasilös förståndsmänniska
kunde det», som målare solid, stark i formen, med ett
varmt, friskt och praktiskt färgsinne, vilket blott saknar en
fläkt av romantik för att varda äkta koloristiskt. — Och
hur inblåsa icke slutligen dessa kanske en smula elaka rader
den levande anden i vår föreställning om mannens väsen:
»Alltid kommer hans eget ansikte för en, när man tänker
på hans verk, den klipske sydsvenskens prosaiska och
kloka drag, mer och mer präglade av gallisk vakenhet,
den världsbelåtna fysionomien med de plirande ögonen
och den stövaraktiga uppnäsan. Hela sitt liv förblev han
i Paris en smula provinsiell, litet uppkomlingsaktigt
imponerad av världsstadens lyx och bjäfs, av siden, juveler
och sammet, kråmande sig — man ser det på hans
personers händer — kanske väl mycket för att förvärva den
fria tonen och den vårdslösa elegansen; men denne
främling var dock även en klok och skarp iakttagare, som
såg mer än kostymen, om han ock sällan glömde den.»
Den flödande strömmen av svenska målare till Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
