Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kråka och bahytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
SYDSKÅNSK A TECKK ING AR.
logo, då Bruningén trafvade i väg och deras lilla flicka,
klädd i en stor rödprickig kråka, skumpade upp och ned,
flaxande med de små armarne och benen.
Om senhöstarne, då trädgårdsgossen körde de vissna
lofven bort ur den stora parken, satt alltid Ninna på
hästen, och åslad bar det genom parkens gångar, medan
det lilla rödblossande ansigtet i den vadderade bahytten
strålade af stolthet och fröjd.
Så fans det ett stort dufslag, inredt i två våningar
med flera rum och många fönster med glasrutor i hvarje.
Dufvornas gulmålade palats stod midt i syrenhäcken, som
vid midsommarstiden, då den blommade, stod full af tunga
blåröda blomklasar, som nådde nästan ända upp till det.
Här bodde kurrande och kuttrande en mängd
dufvor: hvita krumstjärtar, som höllo sig för sig själfva och
voro högfärdiga; små blå dufvor med i violett ocli grönt
skiftande halsar, som kallades tasar, och som ej voro så
fina af sig, utan alltid trippade med sina ljusröda ben
bland hönsen, då dessa hade fått korn utströdt åt sig på
gården. Vidare fans det några rödbrokiga unga dufvor,
som gifvit sig i maskopi med sparfvarne i takrännan;
alla de stadgade äldre tykte mest om att sitta i långa
rader pä den fuktiga gröna mossan på halmtaket och med
öfverlägset lugn se ned på oredan i hönsgården, då hönsen
hackade de små objudne inkräktarne.
Bjässen i dufflocken var den stora svart- och
hvit-spräckliga durken, som, när den lilla flickan kom ut med
ärter i handen och ropade: »durrrken, durrrken», nöp de
närmaste dufvorna i nacken och kromade upp sig, så att
hon blef riktigt rädd.
Dufvorna fingo vanligen sin mat utanför stora
trappan, där prostfar själf kom ut med ärtskäppan under
armen och hvisslade på dem, tills han var omhöljd af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
