- Project Runeberg -  Sydskånska teckningar /
42

(1886) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

SYDSKÅNSK A TECKK ING AR.

Födelsedagen var för öfrigt en af hennes svåraste
dagar, ty hon grät sina modiga tårar, då lådan med alin
små gåfvor och kakor och ömma bref kom hemifrån. —
En gång hade hon smugit sig in till föreståndarinnan och
bedt, att hon skulle slippa katekesläxan den dagen, men
det tordes hon aldrig mera göra om igen.

Hon var egentligen aldrig riktigt glad, för det mesta var
hon tvst och sluten och skrattade sällan. Utom under
ferierna; då fick hon komma hem igen; i början hade hon
jublande flugit far och mor om halsen, — hvad det var för
en glad ro och trygghet, nästan som en befrielse, att åter
se in i mammas violblå ögon i stället för i de där svarta... .

Hon hade sprungit omkring till alla kära gamla
ställen, hälsat på hvarje buske och träd med brödernas
och hennes eget namn i barken och skrattat åt alla de
gamla roliga födelsedagsbrefven. Men så småningom blef
hon likgiltigare och allvarsammare äfven i hemmet, och
brefven frågade hon alls inte efter.

»Det är de många hemläxorna, som gör det», sade
hennes far, »nästa termin skall hon sluta; då ska’ vi få se!»

Och dagen kom, då hon skulle lämna pensionen.
Ilon var nu femton år, hade gått och läst, var stora
flickan och visste att skicka sig väl.

Hennes far hämtade henne själf i den stora
täckvagnen; då den svängde upp för trappan, böjde han sig ut.
viftade ined sin handske och ropade gladt: »här ha vi
henne, här ha vi vår lilla Elly!»

Men Elly steg långsamt och trött ur vagnen. Trött
gick hon omkring, tyst och sluten som förut; visst stack
det till, och hon kände en brännande smärta i bröstet,
då hennes far tog henne i sina armar, smekte hennes
hår och med sorgsen röst sade: »hvart har min ros tagit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sydskanska/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free