Sylvia. Sagor, Sånger och Skildringar för Barn och Ungdom / Andra Årgången 1880 / 3 (1879-1880) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Om båten, som for på land och på vatten.

(Finsk folksaga.)

Det var en gång tre bröder. De två
dsta voro mycket kloka och
förståndiga, men den yngsta, som hette Matti,
ansågs vara mycket dum. Hände så en dag, att
konungen lät kungöra i hela riket, att den,
som kunde göra en båt, som 1’or både på
land och på vattnet, skulle få hans enda
dotter och halfva konungariket med. De
båda kloka bröderna giugo då för att söka
passligt virke, hvaraf de kunde göra en
sådan båt, som konungen önskade sig. När
de gått ett stycke, mötte de på vägen en
gammal, i trasor klädd tiggargubbe, som
frågade dem, hvart de ämnade sig.
Bröderna, som tyckte den frågande vara
fasligt simpel och dålig, sade ej ens god dag,
utan vilie skynda sig vidare. Men gubben
brydde sig ej derom, utan frågade åter:
”hvart gån 1?” För att blifva af med
honom svarade de då: ”vi gå att skaffa en
sked åt far och en mjölkstäfva åt mor.”

”Nå-ja, det man söker, det finner man
också!” svarade gubben och gick sedan
vidare sin väg fram.

Äfven de båda bröderna fortsatte sin färd.
Men det gick med dem så, att hur de än
sökte och sökte efter virke till båten, funno
de endast sådana träd, som blott dugde att
göra skedar och mjölkstäfvor af, och ined
oförrättadt ärende måste de vända hem.

Följande dag gingo bröderna åter ut att
söka virke. Nu mötte de åter en dylik
gubbe, som dagen förut, och han frågade
på samma sätt, livart de skulle gå. Men
bröderna svarade igen lika som förra
gången och det gick dem nu alldeles lika som
då: alla träd, som växte i skogen, voro i
deras ögon små och späda, så att de endast
dugde att göra skedar och mjölkstäfvor af,

och så blef det ej heller nu något af deras
båtbyggnad.

Tredje dagen gick då Matti, han som
var så enfaldig, ut i skogen för att
försöka, om han ej kunde göra en sådan båt,
som konungen önskade sig. Man gaf
bo-nom ingen vägkost med från hemmet. Men
Matti brydde sig ej derom, utan satte yxan
i bältet, stack en brödkant i barmen och
gaf sig makligt i väg. På vägen mötte han
den gamle tiggargubben, som frågade af
honom: ”hvart skall du gå?” Matti
förklarade då för honom sitt ärende och sade:
”jag går för att göra en sådan båt, som
far både på land och på vattnet.” — ”Tag
mig med dig”, sade gubben då. — ”Det kan
jag inte göra”, menade Matti, ”ty jag har
ingen vägkost, som vi kunde äta af. Blott
en enda brödbit har jag i barmen, men
intet annat.”

Men gubben bad honom ändå att taga
honom med sig och menade, att de nog
skulle komma tillrätta äfven dermed. ”Nå,
så kom då,” sade Matti och tog gubben
med sig.

De kommo slutligen fram till ett godt
ställe och då sade gubben: ”låt. oss äta nu
först, innan vi börja vårt arbete. Jag är
hungrig!” Matti tog brödet från barmeu,
delade det i två delar och gaf den ena
hälften åt gubben; den andra hälften åt han
sjelf. Sedan de ätit sade åter gubben: ”låt
oss nu sofvnl” — ”Vi ha inte tid att sofva
nu”, svarade Matti, ”ty då få vi ej båten
färdig.” — ”Åb, nog hinna vi äfven sedan
med den”, menade gubben, och så lade de
sig att sofva. Men då gossen somnat, steg
gubben upp ocb gjorde, under det gossen
sof, en sådan båt, som kunde lära både på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>