Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Dumt! — att vara så okunnig i
räknekonsten11, brummar Clas för sig sjelf. „Det
är cn förargelse att inte få vara sin egen
herre, det kan jag då säga! måste visst
icke passa till den främste i något företag.
Tryggare är det visst alltid att stå ibland
andra, ej framom, men så roligt är det
ingalunda11.
„Farväl, farväl!" utropar han högt, i det
han springande aflägsnar sig, „lycka till god
handelsvinst! i morgon ha vi tid att uttänka
många lekar!11 s—ing...
SKEPPSGOSSEN.
Jä^Ket var storm på hafvet. Vågorna
gingo höga och fartyget knakade i
sina fogningar. Matroserna stodo alla på
däck. Ingen sade ett ord; de tänkte på
hemmet och på Gud.
Bland besättningen fans en ung gosse,
som var på sin första sjöresa. Det såg ut,
som den också skulle blifva den sista.
Klippor och grund syntes på afstånd och
skeppet drefs af stormen och vågorna emot dem-
Kaptenen, som varit nere i kajutan, kom
upp på däck. lian mötte i trapporna
skeppsgossen, som ämnade gå ner.
— Hvart går du? frågade kaptenen.
— Jag går ner att läsa ett kapitel i
bibeln, som jag fått af min mor, svarade
gossen.
— G& barn, sade kaptenen, och bed för
oss alla. Vi ha ej mer något hopp om
räddning.
En tår glänste i den väderbitne mannens
öga. Han lade handen lätt på gossens
huf-vud och gick sedan upp.
Då gossen kommit ned i kajutan, gick
han till sin kista, tog den lilla bibeln
der-ifrån, och satte sig på kistlocket att läsa.
När han slog upp boken föll lians öga på
berättelsen om huru frälsaren befallte
vinden upphöra och vågorna lägga sig. lians
mor hade satt ett märke vid detta ställe,
att han i nödens och farans stund lätt skulle
finna det. Och hans hjerta började känna
sig allt lugnare, under det han med hög
röst läste de tröst ful la orden.
Då hörde han att någon rörde sig i
kajutan. Han lyssnade. Det rörde sig åter
och cn karl smög sig fram från en vrå, der
han suttit hopkrupen i skuggan. Det var
en af matroserna, som i dödens ögonblick
gripits af förtviflan och fruktan.
— Läs, läs mera! sade han åt gossen.
Jag fruktar att dö; jag är rädd för
evigheten. O det är förfärligt! Läs mer; läs
det samma en gång till.
Och gossen läste med fast och stadig röst
och den gamla matrosen hörde
uppmärksamt på. När han slutat, sade gossen:
— Låt oss nu bedja Fader vår. — Och
de föllo på knä på kajutans golf och
gossen bad bönen och matrosen upprepade sakta
gossens ord.
Då kändes en stöt och ännu en.
Fartyget hade kommit på klipporna. De
skyndade upp på däck. Här var allt i den högsta
oordning och vågorna slogo gäng efter
annan öfver däcket och spolade bort det ena
föremålet efter det andra.
— Håll dig vid mig, sade matrosen till
den darrande skeppsgossen. Frukta inte,
Gud är jifiued dig.
Då hördes åter ett brakande. Skeppet
lade sig på sidan och begynte sjunka.
Efter några ögonblick syntes ingenting mer.
Matrosen och skeppsgossen sjönko med
•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
