Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD BARNTIDNING
67
4
jm 9
denna rara frukt, så har ditt hjerta
deri-genom blifvit rikare på de frukter, som
utgöra själens prydnad; de äro: ”sanning,”
”ödnyukhet” och ”uppriktighet.” ”Till
belöning för denna bekännelse,” sade hon, i
det hon tömde innehållet af den på bordet
framför henne stående silfverkorgen uti
hans fickor, ”skall jag gifva dig alla dessa
rara frukter,” och klappade honom vänligt
på kinden.
— ”Lille Karl! — låt mig ännu göra
dig en fråga?" — ”Ilvad var det, som
uppväckte hos dig detta goda beslut att
erkänna ditt fel, då du ämnade vika af från
det rättas väg?”
— ”Det var, — det var, — min
moders bönP —
— ”Din moders bön,” upprepade den
gamla frun, i det en tår nedföll på hennes
hvita mösshand. — —
Nu kände Karl sig fri såsom fogeln, der
såg han sin lekkamrat framskymta, nu kände
han åter sitt hjerta klappa af lefnadslust.
Med glada tacksägelser för sitt vunna byte
aflägsnade han sig med glada, tacksamma
känslor.
Den gamla frun följde honom länge med
sina blickar, satt en stund tyst och tankfull
och uppfångade sista skymten af den
ljuslockige barnagestalten. 71 En moders bön,”
upprepade hon sakta och tankfullt för sig
sjelf, i det hon borttryckte en skymmande
tår ur sitt öga och fortsatte sitt arbete. —
—H-j —rf;;«
SPARFVENS VISA.
Mel.: „Blomman är min vän.u
ft®)
i^iten sparf så grå
Qvittrar glädtigt så:
”Jag vill ock så gerna sjunga!
Nu då solen ren
Med sitt blida sken
Lyser mellan skyar tunga.
Då af glädje känner jag mitt hjerta slå!
Våren kommer vann, och vintern flyktar då."
Liten sparf så grå
Qvittrar glädtigt så:
”Jag vill ock så gerna sjunga 1”
”Lärkor i det blå
Vackra driller slå,
Ljufva toner, höga, klara.
Jag blott qvittra kan,
Dock min fröjd är sann,
Iivarför skall då tyst jag vara? —
Då jag ensam qvittrar på den frusna qvist
Tränga solens strålar till mitt hjerta visst.
Lärkor i det blå
Yackra driller slå
Ljufva toner, höga, klara”
”Lifvet är så kort
Flyr så hastigt bort,
Liksom molnet i det höga.
Qvittra vill jag glad
Sjunga, — vet nog livad —
Då de tunga skyar snöga.
Qvittra vill jag, då den stränga kölden rår,
Och i sommar varm, och i den blida vår.
Lifvet är så kort
Flygtar hastigt hort
Liksom molnet i det höga.”
s—Ing—
T
-<5>»=«=3>ö*S§>ö<j«/S*^)öc=$’»<S’-
t*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
