- Project Runeberg -  Sylvia. Sagor, Sånger och Skildringar för Barn och Ungdom / Andra Årgången 1880 /
79

(1879-1880)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ILLUSTRERAD BARNTIDNING

79

M 10

ställe, likasom hade det en aning om lians
förmåga att lijclpa. Efter föregående
rådplägning med en embetsbroder fann doktorn
det alldeles nödvändigt att genom ett snitt
i höjd med struphufvudet öppna svulsten.
Det var lätt att finna detta råd, men
saken var icke så lätt att utföra- Ilvarje
rörelse af djuret kunde gifva knifven en
kanske dödande rigtning. Fyra karlar skulle
hålla djuret, men med uppbjudande af alla
sina krafter slungade det dem åt sidan och
biel’ ieke lugnt, förrän de förmenta
plågoandarna lemuat rummet. Men livad man
icke genom tvång förmådde uträtta, det
skulle nu frivilligt erbjudas. Sedan
chimpansen åter blifvit lugn genom välvilligt
tilltal och smekningar, tillut han åter
unsökning af halssvulsten och förde sjelf dit
läkarens hand. Detta uppmuntrade till att
våga operationen utau bedöfningsmedel och
utan att begagna våld. Sittande på
skötarens knä, böjde nu apan hufvudet tillbaka
och lät sig villigt fasthållas i denna
ställning. De nödvändiga snitten utfördes raskt,
och djuret hvarken suckade eller gaf ifrån
sig något ljud af smärta. En mängd var
Höt ur såret och härmed försvann svulsten.
Nu inträdde en friare audhemtning, ett
omisskänneligt uttryck af glädje afspeglade
sig i den sjuka chimpansens drag och
tacksamt. räckte han, utan att dcrtill hafva
blifvit uppfordrad, sin hand till hade läkaren
och en annan närvarande samt omfamnade
sin skötare.

Dessvärre var donna lindring i lidandet
icke tillräcklig att rädda lians lif.
llalsvul-sten försvann, men lunginflmnationeu grep
vidare omkring sig. Så hjelteinodigt och
sä förståndigt det sjuka djuret förhöll sig
under operationen, så villigt och lydigt
visade det sig också vid intagandet af de
föreskrifna rnedikamenten, sä mildt och
tåligt syntes det i sina sista stunder.

Den största af Asiens meuniskolika apor |

är orumj-vtanen. Han uppnår en höjd af
ungefär 4 fot samt har kort, bred
lijern-skål och små öron. Armarna äro ännu
längre än hos föregående arter och räcka
ända ned till fotterna. Äfven bakfötternas
tumme är liten och saknar vanligen nagel.
Äldre djur och i synnerhet, hanarna äro
försedda med ett skägg, och hos dessa
senare finnas dessutom ett slags egendomliga
valkar på sidorna af ansigtet. Färgen på
ansigtet är blågrå, på kroppens öfriga delar
rostbrun. Orang-utanen tillhör uteslutande
Borneo och Sumatra. Han är, liksom
chimpansen, sedan lång tid bekant i Europa,
ocii om hans lefnadssätt i vildt tillstånd
känner man mera än om chimpansens och
gorillans.

Orahg-utanen vistas i sumpiga skogar,
och der tillbringar den större delen af sitt lif
i trädens kronor. Endast undantagsvis
stiger ban ned på marken, då hunger eller
törst drifver honom dertill. Hans sätt att
färdas fram genom skogen är derför högst
egendomligt. I linlft upprätt ställning, stödd
på händernas knogar, går lian fram
utefter en af de större grenarna på ett träd,
tilldess han med sina långa armar kan uå
en greu af ett annat, hvilken han då
griper om med båda händerna, synes först
pröfva dess styrka och svänger sig derefter
beslutsamt öfver till denna, hvarpå lian
fortsätter sin marsch på summa sätt som förut,
lian synes alltid välja sådana träd, som med
sina grenar äro inflätade i andra. Han
springer aldrig och likväl rör lian sig på detta
sätt framåt med ungefär samma hastighet,
som en inenniska på marken under honom.
Om nätterna sofver orang-utanen i ett näste,
som han tillredt af qvistav på samuia sätt
som gorillan och chimpansen. Infödingarna
påstå ock, att han dervid skyler sig med
blad. I nästet stannar orang-utanen,
tilldess solen står högt på himlen, och under den
mellersta delen af dagen intager han sin föda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sylviabarn/1880/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free