Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sagt:” „att det ligger något heligt uti kära
gamla minnen,’” nu först känner och erfar
jag det.”
— „Denua ring tick jag af Erik,” „han
var dä ung. — Ilan sade, dä lian gaf mig
den, att lian ej hade något annat att skänka
mig, utom sin trohet, sin lillgifvenhet och
sina händers arhete. Ringens värde
aktade jag ej stort, men de ord, han då sade,
dem gömde jag i mitt hjerta.––––En bra
karl står vid sitt rrd, tänkte jag, och en
bra karl var och är han. — — Här äro
nu, ser småfröknarba, mina enda skatter
dem jag önskar behålla och bevara, de äro
dyrbara för mig, ty de innesluta tacksamma
och vänskapsfulla tankar och önskningar.
Mången arbetar rastlöst för att förvärfva
guld och skatter, offrar derföre lif, ära
och heder. — Jag är nöjd med livad Gud
gifvit, nöjd med mitt dugliga bröd; och,
tror smäfröknarna, ingen annan är rik, än
den, som af hjertat kan säga detsamma,
sade mor Elsa, i det hon omsorgsfullt
tillslöt dörrn till det lilla skåpet, „så mycket
har jag sett af Iifvet.”
— ,,Ja, mor Elsa! du är rik du, det kan
man se på dig, ingen ser så glad och
förnöjd ut som du.” —
— „Och dina barn få visst alla dagar
hoppa på tufvorna, segla båtar i sjön, och
plocka bär i skogen?” —
— „Alla dagar.”
— „Och ni ha ingen tråkig betjent?”
— „Ingen.”
— „Derför är du så glad, mor Elsa!” —
— „Ha, ha. ha! småfröknarna äro kloka
de! — Men lät oss skynda hem, vi hafva
länge fördröjt oss. —
— „Ack ja, — de underbara
brudskatterna, de voro orsaken dertill, det var
som om de kunnat hviska till oss om det
förflutna.”
— „Säg mig”, sade Irene, „kunna vi, då
vi bli stora, blifva så lyckliga som du, mor
Elsa?”
— „Ja småfröknarna. måhända ännu
lyckligare, men endast genom
förnöjsamhet och förtröstan på Gud, det är min tro,
småfröknarna!”
— „Också utan brudskatter?”
— „Ja älven utan brudskatter, men äger
man minnen af verklig vänskap, trohet och
tillgifvenhct, så äro de mera värda än guld
och juveler.”
— „Det är då derför du är rik, mor
Elsa?”
— „Ja småfröknarna.” — — —
Lycklige och förnöjde skyndade barnen
nu fram på den doftande gångstigen,
uppfyllda af bamahjertans frid och glädje.
Och mor Elsas underbara brudskatter
förc-sväfvade ej blott ännu i drömmen de små;
nej, - dessa hemlighetsfulla aningar om
det förflutna, som omgaf alla dessa kära
gamla minnen, denna känsla af: „att uti
det gamla och förgångna är något kärt och
heligt, någonting som omsorgsfullt bör
beskyddas och bevaras”, följde dem ända till
ungdomen och sedermera genom hela
lif-vct. Ofta ihågkommo de många år
derefter, midt under nöjenas förgängliga brus,
besöket hos mor Elsa, och under stunder
af ouppfyllda önskningar, under mången
fåfäng ätlan uppsteg hos dem tanken på mor
Elsas stilla lycka och frid. — Huru hon
var rik, rikare än de mången gång, ehuru
de öfverhopades med allt hvaraf lifvet
bjuder medgångens och lyckans barn, under
det hon ej ägde andra skatter än de för
henne så dyra och kära „brudgåfvorna."
-*0–––––
HELSINGFORS TRYCKERI-BOLAG, HELSINGFORS, l88o.
t”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
