Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Storfinansen och
fascistdiktaturen
Chr. Christensen
Man har sagt om Chamberlains försäljning
av Tjeckoslovakien, att det är behändigt
att kunna köpa freden med något man inte själv
äger! Men även om England inte ägde
Tjeckoslovakien och de franska kapitalisterna i god
tid passat på att försälja sina aktieintressen i
Sudetlandet till tyska vapenfabriker, lia
England och Frankrike doek förlorat mera på detta
skamliga geschäft än blott prestigen.
Det kan ej bestridas, att Tyskland vann
mycket. Det kom över råmaterial och industriella
företag till gagn för sin egen upprustning, men
ännu mera vann det på det handelspolitiska
området. En spärrande mur förvandlades till en
öppen port mot Balkan och Svarta havet — och
samtidigt ett tysklydigt Tjeckoslovakien.
Miinchenaffären har väckt världens
medvetande. Tyskland framstår ånyo som den
framstormande imperatoru, vars kraftkoncentration
och växande makt till sist måste verka som ett
hot mot de gamla imperier, som förut lagt
beslag på jordklotet.
Vad England ännu inte har betalt för
Miin-ehenöverenskommelsen skall det engelska folket
få betala tiodubbelt i framtiden. Räkningen
håller på att utskrivas. Tyskland talar redan
högljutt om återställandet av sina kolonier!
Tomma undanflykter.
Som ursäkt för förräderiet mot
Tjeckoslovakien har från Englands sida framhållits dess
dåliga krigsberedskap.
Om händelsen med Tjeckoslovakien var ett
första exempel på att England åt en konkurrent,
en framfusig imperator, var villigt att utan strid
avstå landområden och fördelar som kunde
stärka motståndarnas militära slagkraft, då
kunde man vara böjd att taga Englands dåliga
krigsberedskap på allvar, men så är det inte.
Ej blott som ett hot mot världsdemokratin
utan även som ett hot mot Englands
världshär-skardöme stå Japan, Italien och Tyskland.
England har i åratal visat samma eftergivenhet
inför de tre påträngande fascistmakterna och
därvid gång på gång avslöjat samma likgiltighet
för världsdemokratin. Japans tvenne
överfalls-krig mot Kina, som båda utgjort fascistiska och
imperialistiska stormlopp efter
världsmarknaden och världsmakten, ha ej föranlett England
till att röra ett finger, trots förpliktelserna att
samman med övriga NF-makter hjälpa Kina.
Samma hållning kom till uttryck vid Italiens
överfall på det fredliga Abessinien. Ehuru
såväl England som Frankrike högtidligt åtagit
sig att bistå nämnda folkforbundsstat hade
Frankrike likväl före överfallet givit det
fascistiska Italien fria händer.
Invasionen i Spanien.
Vid Tysklands och Italiens gemensamma
överfall på Spanien och rövandet av råmaterial
i spanska och marockanska gruvor till
upprustningen, gick England ännu ett steg vidare till
förmån för de två fasciststaterna genom att i
stället för att hjälpa den spanska regeringen •—
i enlighet med NF-förpliktclserna — igångsätta
vapenblockaden mot Spaniens demokratiska
regering. Samtidigt blundade man energiskt för
den tysk-italienska invasionen av trupper och
krigsmateriel i Spanien.
Det vidriga spelet upprepades mot Österrike.
Förgäves tiggde Österrikes regering om hjälp,
men England varken såg eller hörde något. Det
lät Nazityskland öka sin befolkning med
åtskilliga miljoner, ett jjräktigt soldatmaterial och
betydande industritillgångar på Österrikes
bekostnad. England beter sig således som om det
var totalt oberört’av den naziimperialistiska
konkurrentens oavbrutna krafttillväxt.
Och dessförinnan? Tyskland bröt alla
ingångna förpliktelser, införde allmän värnplikt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
