Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kritiska intelligensen, ty den vet att en
inilj ardupprustning i ett land endast
kan äga rum genom en skärpt
utplundring av det arbetande folket.
Mera överraskande verkar
diktaturens angrepp på och hot mot den tyska
medelklassens ekonomiska existens.
Här är inte endast tal om en
försämring av dess livsvillkor utan ett hot om
dess fullständiga utrotande. Under
fältropet: Allt för den nationella
upprustningen! har under 1938 regeringen
nedlagt cirka 90,000 större och mindre
hantverks- och fabriksföretag, såsom
varande olämpliga och kraftödande för
nationen och dess existens. Då
resultatet av Munchenmötet blev en forcerad
upprustning i Frankrike och England
och USA, har detta utrotande av den
tyska medelklassen som stånd tagit
ökad fart,
Enligt Görings senaste plan skall nu
miljoner av medelklassen, och även av
bönderna, vilkas arbetskraft inte
utnyttjas rationellt, omskolas och
anbringas i stora rationaliserade företag.
Enbart från detaljhandeln skall, som en
början, tagas 250,000 arbetsföra män,
vilkas arbetskraft bättre kan utnyttjas
i de stora företagen.
Vad som också bör nämnas är det
senaste dekretet, varigenom staten gör sig
till herre över själva
kapitalinvesteringen i all tysk verksamhet. Detta
innebär att staten efter hand blir herre över
allt kapital i näringslivet. Diktaturen
bestämmer över både den inländska och
utländska kapitalinvesteringen i stora
och små företag, hur mycket eller hur
litet, vilka som skola få lov att frodas
och vilka som skola kvävas. Alla dessa
företeelser peka mot ett bestämt mål:
statsmaktens herravälde över landets
nationalförmögenhet och därmed över
folkets existensgrundval.
Detta är statskapitalism. Göring
kallar det något annat i en nyligen
utfärdad kungörelse. Efter det han beklagar
att gamla ideal måste offras på
upprustningens altare, säger han
ordagrant: ”Staten, som hittills har
inskränkt sig till att leda näringslivet,
måste övergå till att taga det i sin egen
hand och införa statssocialism.”
I ett tyskt militärt nederlag kan ligga
betingelser för en fortsatt
kollektivkapitalism, mindre i en seger.
Diktaturen kommer då att draga konklusionen,
inte blott maktens utan även
kapitalismens historiska konklusion: Från
spridda små individuella kapitalister
över allt större och större
organisationskapital till mäktigt statskapital.
Mycket talar för att vi inte stå inför
kapitalismens slutliga sammanbrott,
utan inför dess sista koncentrationsfas:
statskapitalismen. Det förfärande
slaveri Sovjetunionens miljonbefolkning
redan befinner sig i är talande.
Som människor ha vi syndikalister
också rätt till att hoppas. Men denna
rätt är starkt beroende av förnuftet.
Jag ser den möjligheten, att det
kommande världskriget skall bli
”kulturens”, d. v. s. den borgerliga kulturens,
undergång, och att de plågade
folkmassorna efter detta Ragnarök komma
att bygga sin tillvaro på gemenskapens
och kollektivismens principer, med
fred och harmoni mellan alla jordens
folk.
Men detta är bara ett hopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
