Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reteelserna på ett nytt och överraskande sätt
och vid behandlingen av vissa paroller och
aktioner lägger man inte längre huvudvikten vid
överensstämmelse med klassens intressen och
effektiviteten. Riktpunkten synes i stället
vara neutralitetens upprätthållande, fredens
bevarande.
De kamrater jag ovan talat om visa i
behandlingen av neutralitetsspörsmålet en
betydande förmåga att finna argument mot en
arbetarklassens antifascistiska aktion här i
landet. Yisst äro de med på kamp mot de
små nazistiska ligorna men då det gäller kamp
mot den makt som uppehåller och finansierar
verksamheten anmäla de ett otal
betänkligheter.
Nu då frågan om malmtransporterna på
Tyskland ordentligt kommit upp till debatt
i de mest skilda läger och hårda krav måste
ställas pä regeringen att den inte förbinder
sig att uppehålla transporterna under krig,
vilket omedelbart leder till Sverges
sammankoppling med det tyska krigsmaskineriet och
i värsta fall driver landet in i kriget på
Nazi-tysklands sida, är detta ytterst betänkligt. Att
förlora sig i ett allmänt tal om neutralitet just
nu och t. o. m. dämpa kraven på ett resolut
brytande av malmaffärerna på Tyskland, kan
endast gagna do krafter som här i landet
strävar efter att föra oss närmare Nazit.yskland.
” p n malmblockad mot Tyskland enbart
ver-l—/kar ensidigt oeli innebär ett understöd åt
de demokratiska makter, som bl. a. förrått
Spanien”, påpekar man. Precis som om inte
alla antifascistiska aktioner verka ensidigt.
Vad skulle man väl ha uppnått år 1933 vid
Hitlers seger i Tyskland om man samtidigt med
bojkotten av naziregimens produkter hade
bojkottat England? Troligen ett flatskratt från
åskådarna. Spanjorernas heroiska insatser och
envisa uthållighet gagnade otvivelaktigt de
västeuropeiska demokratierna. Hadc inte våra
kamrater för den skull några pei’sonliga
tillgångar värda att försvara eller anse vi oss ha
rätt att klandra dem för deras motstånd? Om
vi i varje moment skola undvika att
borgarde-mokratin i vissa länder tjänar på vår
antifas-cistiska kamp, vadan då Antifascistisk
Samling?
” Ä Utför långtgående åtgärder mot
Tysk-land för oss slutligen in i
borgfredspoliti-ken, betyder slutligen underkastelse för ett
visst imperialistiskt stormaktsblock”, låter ett
annat argument. Det vore kanske skäl i att
undersöka huruvida de larmande
demokratierna överhuvudtaget vilja ha några
verksamma arbetaraktioner riktade mot Tyskland. Den
svenska regeringen vill det i vart fall inte och
att socialdemokratin hunnit så långt borde
vara en tankeställare. Det leder inte till
borgfreden att bekämpa naziregimen. Borgfreden
ligger i stället snubblande nära om man låter
sig nöja med Sandlers neutralitetstolkningar.
Och äro inte farhågorna att de demokratiska
stormakterna skulle halsa aktionerna med
förtjusning, överdrivna? Finns det någon
stormakt just nu som med tillfredsställelse skulle
se att arbetarrörelsen finner vägen till sig
själv och blir medveten om sina egna
möjligheter, sin egen betydelse? Äro f. ö.
stormakts-blocken rödan absolut utformade och
fastställda?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
