Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig inte ett dugg för konungens penningknipa.
De liade sina egna sorger och bekymmer vilka
de ansågo mera tryckande och viktiga. De
lade också fram dessa bekymmer inför
generalstaternas församling. De talade om folkets
utsugning och förtryck. Kung, adel och
präster höllo samman för att försvara sina
privilegier. Adelns och prästernas representanter
ville inte ens rådslå, när tredje ståndet,
borgarna, voro närvarande. Mot konungens ocli de
privilegierades vilja församlade sig då
borgarnas representanter i Salle du Jeu de Paume
och utropade sig till konstituerande
nationalförsamling. Det var den första akten av
folkets myndighetsförklaring. Adel och präster
voro tvungna att deltaga i denna
nationalförsamling, vilken var den verkliga
folkrepresentationen. Ty folket omfattade 25 miljoner,
adel ocli präster bara några hundra tusen.
Ludvig XVI sände sin representant med
uppdrag att upplösa församlingen. Dock, folket
lät inte skrämma sig. Mirabeau, folkets
väldige talare, tillropade konungens sändebud:
”Säg Ni er herre att vi äro här genom folkets
vilja och att vi endast vika för bajonetternas
makt.”
Snart följde stora händelser. Konungen
ville genomdriva sin makt med våld och så
sammandrogos utländska trupper i Versailles.
Folket i Paris kändo sig hotat. På den öppna
platsen framför kungliga palatset uppfordrade
den unge advokaten Camille Desmoulins
folket- att gripa till vapen. Invalidarsenalen
stormades och beväpnat stormade
pariserfolket mot Bastiljen, symbolen för feodalismens
och den absoluta monarkiens hatade välde.
Den 14 juli 1789 brändes Bastiljen. Folket
triumferade och parisarna bildade, utan att
fråga konungen, det s. k. nationalgardet.
Eii våg av begeistring griper hela folket.
En ny tid, frihetens aera har fötts!
Humanitet, hittills bara predikad i böcker,
jämlikhet och broderskap skulle nu bli verklighet.
Natten mellan den 4 och 5 augusti 1789 avstå
de privilegierade från sina
företrädesrättigheter. De mäktiga adelsherrarna, grevarna och
baronerna, träda inför folkets representanter
och förklara sig avstå från sina feodala
privilegier. Inte längre någon livegenskap! Inget
jaktförbud! Ingen möjlighet att kunna köpa
ämbeten! Alla äro lika inför lagen.
Förbrödringens anda har gripit hela folket. De
odödliga mänskliga rättigheterna förkunnas.
Lagstiftningens suveränitet övergår i folkets
händer. ”Habeas corpus”-lagen garanterar den
personliga säkerheten mot administrativt
godtycke. Religionsfriheten ger åt anhängarna av
olika trosbekännelser lika rätt att utöva sin
kult. Pressfriheten giver varje medborgare
rätt att fritt uttrycka sina tankar i ord och
skrift. Yrkes- och handelsfriheten sopar
undan skrån och gillen och möjliggör för
hantverkaren, industrimännen eller handelsmannen
att fritt och obehindrat sköta sitt företag.
Likheten inför lagen avskaffar århundradens
gamla orättvisor. Rättskostnader behöva inte
mera betalas. Varje medborgare med
motsvarande kunskaper och duglighet har fri tillgång
till alla offentliga ämbeten. Skatteutjämning
införes, så att varje medborgare betalar skatt
allt efter sin inkomst. Adelns, furstarnas och
prästerskapets skattebefrielse upphäves,
därigenom också orättvisan, att de fattiga
ensamma skola bära alla bördor.
III.
T/~ onstituerandet av nationalförsamlingen,
/v stormandet av Bastiljen (14 juli) och
utropandet av de mänskliga rättigheterna, voro
revolutionens första faser. Den gamla
samhällsordningen, vilken grundade sig på
feoda-lismen, de ärftliga privilegierna och böndernas
livegenskap, skakades i sina grundvalar. Ett
samhällssystem, över ett årtusende gammalt,
kom i gungning. Men detta gamla system
sökte värna sig. Först efter fem års hård och
blodig kamp, blev det grundligt besegrat.
Nationalförsamlingen giver landet en ny
författning: den konstitutionella monarkin.
De grundsatser, vilka redan för årtionden
sedan fordrats av Montesquieu, genomföras: den
lagstiftande makten är oavhängig det
exekutiva våldet. Endast folket kan stifta lagar,
konungen har att utföra dem. Rättskipningen
blir oavhängig från politiken. Detta är ett
stort framsteg, men ändå bara en början.
Händelserna i Paris upprepas i provinsen
och på landet. Bönderna leva ännu i elände
och nöd. De så och skörda, men sakna ändå
bröd. Dock, nu är tiden för deras befrielse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
