Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rationaliseringen
Av Sig. Stenberg
Rationaliseringen av det mänskliga arbetet är
ju ingen ny företeelse. Man kan gott säga,
att rationaliseringen är årsbarn med människans
första primitiva verktyg och hennes strävanden
att förbättra dessa för att underlätta arbetet.
I och med den kapitalistiska
produktionsordningens tillkomst fick emellertid
rationaliseringen ett helt annat syfte. Visserligen
underlättade fortfarande varje teknisk förbättring
arbetets utförande och minskade den summa av
mänsklig manuell arbetskraft, som erfordrades
för framställandet av en viss produkt, men detta
att den arbetande skulle spara sig själv på de
tekniska hjälpmedlens bekostnad, det hadc
upphört att bli rationaliseringens ändamål. Nu
kom rationaliseringen att tjäna andra syften,
nämligen att öka profitmöjligheten för
industrins ägare.
Därmed har också rationaliseringen blivit det
stora samhällsproblem den i dag är. I dag
diskuteras detta problem av ekonomer, tekniker
och arbetare under det rationaliseringen går sitt
segertåg genom världen och under det
företagarnas och aktieägarnas vinstkonton stiga,
medan arbetarnas produktionskapacitet drives
uppåt, så att ett betydligt större
produktionsresultat än tidigare kan redovisas per arbetstimma.
Följden blir givetvis, att industrins behov av
arbetskraft sjunker och arbetslöshet uppstår,
Ooh i överensstämmelse med lagen om tillgång
och efterfrågan innebär också detta, att priset
på arbetskraften hålles nere. Det vill säga, att
arbetaren i den rationaliserade industrin i regel
erhåller en relativt mindre andel av värdet av
vad han producerar än vad han tidigare gjort.
Detta är icke en tom agitationsfras, det har
bevisats otaliga gånger och den av socialstyrel-
sen tillsatta
rationaliseringsutredningskommit-téns betänkande, vilket nyligen
offentliggjorts, . ger också belägg för detta påstående.
Den ekonomiska världskonferensen i Geneve
1927, definierade begreppet rationalisering:
1) att vinna ett maximum av effektivitet i
arbetet med ett minimum av ansträngning;
2) att genom nedbringandet av antalet typer
— där ett stort antal av typer icke erbjuda
påtagliga fördelar — underlätta konstruktionen,
tillverkningen, användningen och utbytet av
serieartiklar;
3) att undvika slöseri med råvaror och kraft;
4) att förenkla varudistributionen samt
5) att undvika onödig transport, tyngande
omkostnader och onödiga mellanhänder vid
distributionen.
Definitionen får väl anses vara tämligen
riktig, även om punkt 1, som vi i det följande
huvudsakligast komma att röra oss omkring,
också borde säga ifrån, att rationaliseringen
avser att vinna ett maximum av profit för
industrins ägare. Ty i dag tjänar
rationaliseringen så gott som uteslutande
privatkapitalistiska och icke samhälleliga intressen.
Enligt rationaliseringsutredningen har
produktionen här i landet sedan 1924 till 1936
ökats med 89 procent. Att den sedan dess
ökats ytterligare torde vara odisputabelt
Under samma tid har emellertid antalet anställda
arbetare ökat med endast 31 procent och
antalet arbetstimmar med 34 procent. Detta
innebär alltså en betydande ökning av
arbetsintensiteten och utredningen visar också att
produktionsresultatet per arbetstimma ökat
med icke mindre än 41 proc. under samma tid.
Även om en del av denna produktionsökning
kommer på de maskinella
rationaliseringsåtgär-dernas konto, är det dock klart, att arbetarnas
prestationsförmåga pressats i höjden avsevärt.
Sättes industriproduktionen i relation till
antalet invånare i landet under åren 1920—
1936 och med resultatet i indextal med 1924
som basår blir detta som följer:
1920 1922 1924 1926 1929 1932 1934 1936
90 81 100 112 137 122 155 182
Produktionsvolymen per arbetstimma inom
vissa industrigrenar åren 1920—1936 framgår
av följande tabell (1924 = 100):
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
