Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underkasta sig centralmakten i Moskva. Man
gjorde anspråk på att få bestämma över sig
själv. Följaktligen sände bolsjevikerna en röd
armé under Dybenkos ledning till det
revolutionära bondeområdet i Ukraina på hösten 1919.
Dybenko föreslog först gemensam kamp mot
kontrarevolutionen, vilket accepterades av
bönderna på villkor att bondearméns organisation
skulle lämnas oantastad och. att den endast i
gemensamma operationer mot
kontrarevolutionen skulle underkasta sig den bolsjevikiska
generalstabens kommando. Bondeformationorna
valde sina egna befälhavare. När man skickade
deras avdelningar bolsjevikiska kommissarier
på halsen, jagades dessa bort. När man icke
på detta sätt kunde uppsuga
bondeformationerna och inlemma dem i röda armén, började
bolsjevikerna inskränka tillförseln av
krigsmateriel och vapen till bondearmén. Yad som
upprepades mot de anarkosyndikalistiska
formationerna i Spanien 1936—39, praktiserade man
mot de ukrainska bönderna redan 1918—1919.
April 1919 hade situationen tillspetsats så,
att en tredje bonde- och arbetarkongress
sammankallades. För att förhindra den
stämplades sammankallarna av bolsjevikerna som
kontrarevolutionärer. Och kongressen förbjöds.
Den kom likväl till stånd. Delegaterna
representerade 2 miljoner människor. Kongressen
avvisade bolsjevikernas inblandning i’ de
ukrainska böndernas fria, revolutionära
verksamhet. En ny kongress följde i juni och blev
uppmärksammad genom ett liknande ingripande
från bolsjevikernas sida, vilka på förhand
stämplade kongressen som ”högförräderi mot
Sovjetunionen”. Den bolsjevikiska diktaturen
blev allt arrogantare och Machno avgick från
sin post för att icke försvaga försvaret.
Några dagar senare bröt Denikin igenom
försvarsfronten. Bolsjevikerna hade dragit
undan några regementen och försvagat fronten
— måhända avsiktligt — och därigenom
möjliggjort Denikins genombrott. Bönderna
svarade med en allmän mobilisering, men de
arméer, som på detta sätt staplades på benen,
lämnades utan vapen och ammunition av
bolsjevikerna, vilkas inställning karakteriserades
av ett yttrande av Trotskij av följande innehåll:
”Det är bättre att uppgiva hela Ukraina
till Denikin än att lämna machnorörelsen till-
fälle att utveckla sig, ty Denikin kan alltid
ödeläggas genom klasskampen, men
machnorörelsen kan resa de fattiga massorna emot oss."
Denikins genombrott medförde, att
bolsjevikerna evakuerade landet och uppgåvo Ukraina.
Inför detta sakernas tillstånd ställde sig
Mach-na åter till förfogande. Efter skiftande öden
lyckades Machnos bondehär slutligen tillfoga
Denikin ett avgörande nederlag i september
1919. Där den röda armén givit upp, där stod
den ukrainska bondearmén som segrare.
Men bolsjevikerna ville icke tolerera, att de
ukrainska bönderna och arbetarna upprätthöllo
det system av fria sovjet, som ursprungligen
var den ryska revolutionens princip. Det var
en fara för den partidiktatur, som
bolsjevikerna övade under namn av ”proletariatets
diktatur”. Deras vapen vändes snart mot de
ukrainska bönderna och i januari 1920 blev
Machno och hans armé ställd utanför lagen som
förrädare. Bolsjevikerna grepo nu till
våldsamma undertryckningsåtgärder och efter en
uppskattning, som säges vara försiktig,
uppges det att omkring 200,000 ukrainska bönder
och arbetare blevo nedskjutna av den röda
armén under loppet av nio månader, och att minst
lika många blevo deporterade till Sibirien och
andra avlägsna delar av det stora ryska riket.
Att detta i sin ordning framkallade
repressalier från de ukrainska böndernas och
arbetarnas sida är icke förunderligt.
Trots dessa förhållanden sökte den
machno-istiska armén likväl fortsätta kampen mot
de kontrarevolutionära vita arméerna. Således
upptogo machnoisterna på sommaren 1920 en
offensiv mot Wrangels arméer. Två gånger
blevo de angripna i ryggen av bolsjevikerna.
När Stalins arméer den 17 september 1939
an-grepo den polska armén i ryggen, då denna
var inbegripen i strid med de nazistiska
arméerna, så var det icke första gången den Köda
armén hjälpte kontrarevolutionära arméer
genom att falla andra i ryggen.
Machnoisterna föreslogo då bolsjevikerna att
inställa inbördesstriden för att gemensamt
vända sig mot Wrangel. Detta förslag
framställdes i juli månad 1920. Bolsjevikerna lämnade
förslaget obesvarat, men fram i september hade
Wrangel sådana framgångar, att bolsjevikerna
sågo sig nödsakade att träffa en överenskom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
