Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oktober och l>örjaii uv november revolutionära
resningar av arbetare och soldater.
Hohenzol-lemväldet föll. Republiken utropades. En ren
socialdemokratisk regering (av
högersocialde-inokrnter och oavhängiga) kom till stånd.
Statsapparaten, den ]>olitiska makten,
regeringsmakten befann sig nu i socialdemokratins
bänder. Senare utträdde de oavhängiga och
högersocialdemokraterna övertogo ensamma
regeringsmakten. ”Statens erövrande” var
genomfört. Man kunde nu ställa anspråk på, att
socialdemokratin ådagalade allvarlig vilja till
socialistisk omvandling. Därpå tänkte man
emellertid icke. Att liehålla makten och
upprätthålla ”ordningen” blev socialdemokratins
uppgift, d. v. s. upprätthållandet av den
kapitalistiska ordningen, ekonomiskt baserad på
arbetets utsugning och politiskt på statens
herravälde över massorna.
Få grund av denna inställning kom
socialdemokratin i strid med de av ryska revolutionen
påverknde revolutionära riktningarna, som ville
en rådsregering och ekonomisk omdaning.
Socialdemokraterna sökte begränsa revolutionen
till det politiska området. Landet skulle få en
ny, demokratisk konstitution, men revolutionen
fick icke antasta ”ordningen”, d. v. s.
kapitalismen. Den revolutionära riktningen sökte föra
revolutionen ut över det politiska området,
angripa kapitalismen och bygga en socialistisk
ordning. I stället för att efter ”statens
erövring” åtminstone ådagalägga vilja till
kapitalismens likvidering, inriktade den
socialdemokratiska regeringen sina ansträngningar på att
rädda kapitalismen. Den utsåg Noske till att
krossa den revolutionära riktningen medelst
därtill upprättade militärformationer
sammansatta av reaktionära element. Detta
lyckades också. Revolutionen förvandlades av
socialdemokraterna till
kontrarevolution. Den politiska maktens erövrande
ledde icke till socialism utan till
betryggandet av kapitalismen. Den historiska
diansen att förena det industrialiserade
Tyskland med det agrara Ryssland till
en ekonomisk socialistisk enhet och
därmed giva den världshistoriska
utvecklingen en ny inriktning försummades.
Socialdemokratin ställde sina tjänster
till kapitalismens, icke till socialismens
förfogande.
Med kapitalismens räddande genom
socialdemokratin lades också grunden
till den framtida politiska
utvecklingen i Tyskland fram till nazismen. Den
tyska arbetarrörelsens revolutionära
vilja snöptes. ”Legalismen”, en anda
av träldom och underkastelse under den
kapitalistiska eller borgerliga
lagstiftningen skapades. Kampen mot
kapitalismen överlämnades åt lagstiftarna.
Den tyska arbetarklassen blev
socialistiskt desillusionerad och blev till icke
ringa del ett byte för den fascistiska
demagogin i nazismens gestalt. När
Hitler var i antågande fanns det
visserligen 8 miljoner fackligt
organiserade, det fanns partier med
miljonsiffror, det fanns väldiga proletära
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
