Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från liberalkapitalism
till nazism-fascism
Av L Vidal
I.
Zeitsehrift fur Sozialforsehung: (Tidskrift för
Socialforskning) heter en tidskrift, som
tidigare utgivits från Paris. (Efter
sammanbrottet i Frankrike utkommer den nu i New York
som organ för ”The Institute of Soeial
Research” och bär titeln av ”Studies in Philosophy
and Soeial Science”). I det sista nummer av
”Zeitsehrift fur Sozialforsehung”, som kommit
i våra händer, finns en synnerligen intressant
uppsats av prof. Max Horkheimer, vilken före
Hitlers makttillträde var föreståndare för
socialinstitutet i Frankfurt am Main. Han
betraktades som en framstående vetenskapsman
på sociologiens område oeh tillhörde den
radikala akademiska falangen i Weimar-Tyskland.
På ett ganska tidigt stadium insåg han
liberalismens vanmakt mot nazismen oeh värdelösheten
äv en ”demokrati” oeh ”folkstat”, som endast
formellt oeh på grund av parlamentariska
styrkeförhållanden var demokratisk och folklig,
men saknade den fundamentala förutsättningen
för demokratiens hälsa: den soeialekonomiska
befrielsen. från den bankrutta kapitalismen.
• Horkheimer behandlar i denna artikel den
fruktansvärda världskrisen oeh dess tragedi,
under vilken en generation, som frossar i
framsteg på. alla möjliga områden, först och främst
produktionslivets tekniska framsteg, topprides
av fascismen-nazismen. Med den objektive
analytikerns måttfullhet klarlägger han steg för
steg utvecklingslinjen från den
liberalkapitalistiska till den totalitära, statskapitalistiska
ordningen,-
Det är svårt att referera Horkheimers
märkliga analys — som omfattar 22 sidor av
den citerade tidskriften. Huvudtankarna skola
dock i koncentrerad form här återges.
Den landsflyktige tyske forskaren hävdar,
att den, som inte vill tala om kapitalism, ieke
heller bör tala om fascism.’Han vänder sig mot
en del landsflyktiga intellektuella, som äro
naiva eller oärliga nog att tro eller hoppas,
”att någonstans den västerländska
kapitalismens reformering skulle försiggå lindrigare än
i Tyskland”, varmed han avser den illusionära
tvetydigheten att å ena sidan fördöma
nazismens lösning av den tyska krisen, men å andra
sidan berömma och uppskatta vissa mer eller
mindre ”demokratiska” stormakters
efterhärmande av s. k. autoritära styrelseförsök både
på det politiska oeh det rent ekonomiska
planet. Efter Frankrikes sammanbrott torde vissa
kretsars fåfänga förhoppningar på den tredje
franska republiken ganska snöpligt blivit
krossade och ett föremål för Horkheimers polemik
hör därmed redan historien till. Så fort
marschera nämligen historiens trampstövlar i våra
dagar! Den totalitära ordningen är enligt H.
ingenting annat äh liberalkapitalismen i en
skepnad, som förlorat alla sina hämningar:
fascismen-nazismen är det moderna samhällets
resultat. Oeh för att komma dithän behövs det,
menar H., inte ens att reformera den
hittillsvarande ekonomiska teorin: det s. k. lika oeh
rättvisa bytet har själv fört ad absurdum —
och denna absurditet år den totalitära
ordningen. Övergången från liberalismen till
totalitarismen har försiggått konsekvent oeh inte
ens så våldsamt som övergången från
merkantilismen till adertonhundratalets hushållning.
De ekonomiska program, som de ”goda
européerna” bland statsmännen företräda,
kallar H. illusioner: då liberalismen befinnes vara
dödssjuk, vilja dessa statsmän kompensera den
sönderfallande marknadshushållningens
oförmåga att livnära människorna genom
stats-uppdrag, vilja de driva upp näringslivet i
samförstånd med dess styresmän, så att det bereder
uppehälle åt älla. Men de glömma, att de
industriella inte äro benägna att— under
anlitande av den omväg, som heter skatter, som de
måste betala till en alltför opartisk regering —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
