Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storien. Idéer och principer spela en stor roll
i historien. Med hänvisning till de europeiska
stadsbildningarna säger han: ”Självför-
troende och federalism, gruppens suveränitet
oeh uppbyggandet av de politiska
korporationerna från det enkla till det sammansatta, det
var grundtankarna i XI :e århundradet.” Men
två-trehundra år arbetades det framgångsrikt
på förstörandet av dessa idéer, främst genom
kyrkans och den romerska rättens inflytande.
Även reformationen, med Luthers förgudande
av staten, gick i samma riktning. Den moderna
utvecklingen satte in, som i dag har sin
höjdpunkt i fascismen. Ett uppsving kan följa
endast genom orientering åt nya idéer, åt nya
moraliska perspektiv, som samtidigt äro givna av
naturen oeh historien.
Särskilt socialismen måste därför arbeta på
en ny etik. Krapotkin menar, att många
betydande etiker redan uträttat förarbetet i denna
riktning, men att en nybearbetning av hela
området, medelst naturvetenskapliga medel, är
nödvändigt. I den historiska delen av sin
”Etik” ger han en omfattande översikt över de
hittillsvarande etiska lärorna. Det XIX:e
århundradet har utarbetat etiska system med
starkt socialt innehåll och t. o. m. de stora
för-nekarna av sedligheten, som uppträtt i detta
århundrade, bemödade sig om en höjning av
samhällets sedliga nivå, just genom sina am
grepp på halvheterna i de härskande etiska
systemen. Krapotkin fortsätter de etiska
lärornas lösgörande från deras medeltida religiösa
band, vari han ser ett obestridligt framsteg.
Men han påvisar samtidigt, hurusom enskilda
tänkare delvis endast satte världslig auktoritet
i stället för den avsatta gudomliga och
därigenom förde utvecklingen till de farligaste sociala
irrläror. T. ex. Hobbes, i XVII:e århundradet,
vilken betraktade människorna som’ medelst
våld tämjda vilddjur — en uppfattning oeh ett
begrepp som förnekar rättvisan, uppfattar
moralen rent opportunistiskt oeh förklarar att
segraren har rätt, just till följd av det faktum,
att han segrat. Det XVIII :e och XIX:e
århundradets nytto-etik, även om den är socialt
fattad, som hos Bentham — vilken framställer
den största mängdens väl som sedligt ändamål
— utgör dock intet djupare begrundande av
den etiska nödvändigheten oeh bygger upp hela
problemet allt för mycket på den enskildes
tillfälliga lust- och olustkänslor —■ även om det
göres försök att fatta ”njutningen” i vidare
begrepp och höja det till högre nivå. Hela
historien lär oss, att ingen mänsklig gemenskap
vore möjlig, om människorna läte sig ledas
endast av överväganden om den egna fördelen
eller njutningen, säger Krapotkin. Han
kritiserar också andra förklaringar av den etiska
känslan hos moderna författare, vilka betrakta ett
faktum som ”samvetet” endast såsom en
produkt av uppfostran oeh påbud från den
rådande samhälleliga ordningen. Sådana ytliga
uppfattningar gynna endast de idéer, som
propageras av sådana personer, som avböja varje
etisk norm.
Etiken måste avledas ur hela naturprocessen.
Krapotkin ser som grundval just
hjordinstinkten, ur vilken, som enklaste sedliga idé,
tanken på rättvisa utvecklade sig. Men detta
ar endast första steget till de högre känslorna
för självbevarelse och offer för det
gemensamma, vilka likaså uppträda rent instinktivt i
djurvärlden. Alla stora folkrörelser, även de
begynnande religionerna, ha hämtat sin kraft
just ur driften till likaberättigande i det sociala
livet. I Judéen, på Cesars tid, i kristendomen,
i bondekrigen och reformationen, i den franska
revolutionen — överallt bröt detta drag fram.
Utifrån naturen upplever människan inte etisk
tillfredsställelse genom individuell lust eller
olust, utan.genom ett hängivande åt; ett socialt
livsinnehåll. :’-.r
Vad kristendomen beträffar, så har den —
enligt Krapotkin — genom sitt predikande av
rättvisa och broderskap i och för sig inte
uppställt någon ny etisk grundsats. ”Men den
verkligt nya grundsats, som kristendomen oeh
buddhismen förde in i människolivet, var
fordran, att människan helt skulle förlåta det
onda, som gjorts henne. Innan den tiden
fordrade alla folks stammgemenskap personlig
eller t. o. m. allmän hämnd för varje skada...
Kristi lära, i dess ursprungliga form, förnekade
hämnden oeh det rättsliga förfarandet... i
orden: ”hämnas icke på dina fiender!” ligger
kristendomens verkliga storhet. I den tidigare
mosaiska lagen var endast tanken på rättvisan
u
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
