Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Proudhon kanske ”torr’’ och ”nykter”. Men
helt säkert hade Proudhon rätt, när han efter
1848 års revolution sade, att revolutionerna
hittills misslyckats, endast därför att folket väl
är revolutionärt i hjärtat, men icke i huvudet.
Det vill med andra ord säga, att revolutionen
alltid måste leda till kontrarevolution, om den
inte vet, vad den praktiskt vill. Proudhon ville
ge en bestämd given revolution (år 1848) ett
konkret program. Det ’är klart, att detaljerna
i hans förslag ej kunna överföras på en tid
sådan som den nuvarande; men det är lika
säkert, att tillämpandet av det proudlionska
tänkesättet på vår tid är en stor uppgift. Till en
viss grad har anarkismen-syndikalismen
övertagit den marxistiska uppfattningen av den
automatiska utvecklingen till socialismen
(klasskampens revolutionära funktion,
kapitalismens annalkande ”dödskris”, dess
oundvikliga ”omslående” i socialism o. s. v.), men
Proudhon har försökt att mot kapitalismen
sätta en på den sociala rättvisans principer
baserad detaljerad konstruktiv totaluppfattning.
Marxismen grundar socialismen på den
objektiva utvecklingslagen hos kapitalismen själv.
Denna uppfattning har funnit sina skarpaste
motståndare i Proudhon och Landauer. Också
de analysera det mänskliga näringslivets
funktioner. Men de ställde mot kapitalismen
det socialistiska näringslivets uppbyggande
principer. Nettlau anmärker i första bandet
av sin bok om de anarkistiska idéernas
historia, att Proudhon visserligen uppfattades som
en stor oavhängig ande, men att ännu ingen har
försökt ”befria hans idéer från allt påhäng”
och ”anpassa dem efter våra dagars
förhållanden”. Endast Landauer har — fortsätter
Nettlau — genom många års arbete försökt leva
sig in i Proudhons föreställningsvärld, men han
kom ieke till slutet. Det sista är för visso
riktigt; men likväl utgjorde Landauers arbeten om
Proudhon det allvarligaste försöket att
framställa Proudhon för socialismen i tjugonde
seklet. Landauers Proudhon-forskningar äro en
väsentlig del av hans livsverk. Det gäller
därför att framhålla dem för att göra Landauer
själv begriplig.
Det är naturligtvis omöjligt och även
överflödigt att här söka ge en framställning av
alla Proudhons idéer. Vi inskränka oss till hans
socialistiska grunduppfattningar, så långt dessa
blivit undersökta i Landauers verk.
Människan arbetar — säger Proudhon — det
vill säga, hon bearbetar materialet och ger det
en form, ett värde. ”Den ekonomiska
vetenskapen” — heter det i hans ”Demonstration du
socialisme”, offentliggjord i hans tidning Le
Peuple år 1849, ”är den som handlar om
värdena och om deras produktion, deras byte,
cirkulation och konsumtion”. Men då
näringslivet är ett samarbete av många, så består
uppgiften i att framställa den verkliga
ömsesidigheten, organisera utbytet oeli gestalta varornas
cirkulation på grundval av solidaritet.
Därtill hör i främsta rummet — enligt
nämnda artikel av Proudhon — att arbetsredskap
och verktyg stå till arbetarens förfogande. För
det andra måste han förfoga Över råvaror. För
det tredje måste produkten av hans arbete
tillhöra honom själv, d. v. s. han måste kunna
disponera över värdet av sin produktion till sin
egen fördel. Men i dag stannar en del av detta
värde i form av profit, ränta eller arrende i
kapitalistens, företagarens eller ägarens händer.
För det fjärde måste arbetaren kunna byta ut
sin produkt, ty annars har den ieke något som
helst värde för honom. Arbetarens rätt till
verktyg, råvaror, produkt och byte kallar
Proudhon ”rätten till kredit”. Denna rätt till
kredit är rätten till arbete. Denna kredit, denna
rätt till arbete måste tillerkännas alla genom
en ändamålsenlig social organisation, för
vilken varje enskild är skyldig att arbeta.
Nödvändig är också kreditens fulla reciprocitet i
denna mening utan inblandning av ägare,
kapitalister eller företagare. Proudhon kallar detta
ett ”mutualismens” (ömsesidighetens) system
mellan alla individer.
sitt mest bekanta verk har Proudhon
uppställt den världsberömda formeln:
”Egendom är stöld”. Egendomens fördärvliga makt
såg Proudhon i ägarens och kapitalistens
privilegierade ställning i cirkulationen. I en
artikel om bytesbanken 1848 skriver Proudhon:
”Vi leva av en princip, som är större än
egendomen, som står över egendomen: vi leva av
cirkulationen... Vad är då i dag egendomen ?
En ofta endast nominell titel, ett anspråk
vilket ej längre som- förr-hämtar sitt värde ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
