Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinst på 3,68 milj. mot 2,65 föregående år
sedan först betydande summor avsatts till
skatter. Atlas-Diesel avsatte 600,000 till skatter mot
400.000 året förut oeh doek var vinsten på
900.000 endast 60,000 mindre än föregående
år. Åtvidaberg hade för 1940 en vinst på 1,21
milj. mot 1,16 år 1939. Och då hade man
avsatt en halv miljon till skatter. De ökade
skattebördorna inräkna företagarna i sina
driftskostnader och skjuta dem därmed över på
konsumenterna. Kapitalisternas vinster bli på detta
sätt ieke väsentligt antastade.
Stora Kopparbergs AB avsatte 1940 16 milj.
till skatter oeh konjunkturskatter. Men
järnindustrin ökade priserna på sina produkter
redan hösten 1939 med 50 till 60 proe. Sedan ha
de ytterligare stegrats. Taek vare detta
förhållande kunde Stora Kopparbergs AB
redovisa en nettovinst, som ökat från 8,1 till 9,9
miljoner. De ökade järnpriserna skjutas bl. a.
över på byggnadsindustrin och de Ökade
skatter, som i form av ökade driftskostnader läggas
på byggnadsjärnet, få betalas av
konsumenterna, av hyresgästerna, i form av ökade hyror i
de nya husen. På detta sätt bli de ökade
skattebördorna anledning till ökade varupriser och
ökade levnadskostnader. De kapitalistiska
företagarna vräka skatterna över på de breda
folklagren såväl i form av minskade löner som
ökade levnadskostnader. Den kapitalistiska
profiten synes rädda sig genom bränningarna med
livet i behåll.
Jordbrukshjälpen
De stigande priserna på
jordbruksprodukterna ha starkt pressat de små
inkomsttagarnas budgeter. Jordbruksregleringen är
snarast en politisk affär, en legitim avkomma av
den politiska kohandeln mellan
socialdemokratin och bondeförbundet 1933. Kohandeln
tjänade som politiskt underlag för det
socialdemokratiska och bondeförbundska samregerandet
fram till kriget och samlingsregeringen.
Jordbrukspriserna regleras fortfarande politiskt
genom överenskommelse mellan regeringen och
jordbruksorganisationerna.
Priset på mjölk har stigit från 12,8 öre per
kg. maj 1939 till 21,5 i slutet av 1940 eller
med 63 proe. (riksdagsmannen och jordbruka-
ren Karl Falk i SD 3/12 1940). Brödsäd från
16: 50 per 100 kg. till 27:— kr. Fläskpriset
med 50 proe. ete. De starkt stegrade priserna
motiverades med det starkt minskade
skörderesultatet, som drabbade jordbruket 1940.
Likväl beräknade Statistiska Centralbyrån, att
värdet av 1940 års skörd på grundval av
höstens marknadspriser uppgick till 1,758 miljoner
kr. mot 1,169 milj. 1939, vilket ger en ökning
av 589 miljoner i merinkomst.
Det är dylika siffror, som givit upphov till
den uppfattningen, att jordbrukarna ieke blott
blivit kompenserade för ökade driftskostnader
oeh minskad skörd, utan att de också blivit
starkt överlcompenserade. Kooperativa
förbundet och Landsorganisationen ha gemensamt
igångsatt en undersökning.
Ett mervärde utöver 1939 års rika skörd på
i runt tal 600 miljoner tyder på
överkompensation. De högre priserna ha då vältrats över
på konsumenterna, på de breda lagren av
industriarbetare men även på småbrukare, vilka
endast ha obetydlig fördel av jordbrukets
prisförhöjningar. 2/3 av det ökade
jordbruksvärdet kommer nämligen på brödsädes- oeh
bet-odlingen. Det är godsägarna och storbönderna,
som inkassera vinsterna. Denna art av
regeringspolitik gynnar storbönder och godsägare
på arbetarnas, småböndernas och småfolkets
bekostnad.
Lönepolitiken
Till försvar för en allt för starkt ökad
utplundring ha arbetarna endast att tillgripa
krav på högre pris på den vara de ha att sälja:
arbetskraften. Men här intar regeringen den
ståndpunkten, att arbetarna icke skola helt
kompenseras för ökade levnadskostnader, ty
det skulle öka faran för inflation.
Regeringspolitikens officiella ståndpunkt är därför den, att
arbetarnas levnadsstandard måste pressas ned.
Nedpressningen av arbetarnas levnadsstandard
är emellertid ieke bara en ekonomisk utan
också en psykologisk fråga, en fråga om hur
långt arbetarna skola finna sig i försämrade
levnadsvillkor, eller hur länge man kan hålla
tillbaka arbetarnas missnöje. Med avseende på
det senare har regeringen fått en mycket god
hjälp av den fackliga ledningen, vilken i prin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
