Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad är syndikalism?
Av C J. Björklund
I likhet med ordet socialism (socialis —
sällskaplig, soeius = kamrat) stammar
syndikalism från latinet. Anarkism härleder sig från
grekiskan. An betyder mot, arki betyder
herravälde. Anarki är lika med mot herravälde. En
anarkist är således en, som är mot herravälde
eller anhängare av friheten. Och solidariteten.
Den får inte glömmas. Ty det kan inte vara
fråga om någon obegränsad frihet, utan en
frihet begränsad av solidariteten. En frihet, som
leder till lika rätt.
Det var franska anarkister, som togo
initiativet till syndikalismen, en rörelse inom de
franska syndikaten, som syftade till att ge åt de
franska fackföreningarna en självständig
uppgift: Att i det kapitalistiska systemet kämpa
för högre lön och för bättre förhållanden på
arbetsplatserna — javisst — men också kämpa
för övertagandet av produktionen, fria frän
politikerna och statens myndigheter, vilka ville
degradera fackföreningarna till att endast bli
medel för partiernas eller statens eller bådas
syften, hel- eller halvkapitalism, tukthussocialism.
Syndikalismen gav således åt de franska
syndikaten en självständig positiv uppgift.
Negativ är syndikalismen, liksom all
socialism, alla skolor inom den rikt faeetterade,
ieke likriktade socialistiska rörelsen, i det
avseendet, att den säger nej till kapitalismens
system, utsugningen, som föder egendomslösa
och plutokrater, nöd och lyx, proletärer och
miljonärer. Negativ är syndikalismen även i
sitt nej till staten oeh dess tillbehör:
milita-rism, rustningar, med krig som konsekvens,
chauvinism, polissystem och byråkrati.
Syndikalismens negativism — eller kritieism
— kan självklart i likhet med all annan
socialistisk kritik vara verkningslös. Det beror på
omständigheterna. Oeh andra faktorer.
Konsten att kritisera är inte så lätt, som man
föreställer sig. Om det är meningen att gagna,
det vill säga uppnå positiva resultat. Och om
inte kritiken är rena illvilligheten, grovskäll,
eller fega dolkhugg i ryggen. Dylika metoder
kunna dock näppeligen hänföras till kritik. Det
är överfall.
Kriticismens, eller om man så vill
negativismens, värde ligger i, att positiva resultat
uppnås. Där så sker, är’ det positiva en
följdföreteelse.
Det i verklig mening positiva i all socialism
— dit hör syndikalismen, anarkismen, rena
kooperationen —- är det arbete, som utföres
för att bland samhällets medlemmar vidga den
solidaritet, som existerar, till att bli en
sam-hällssolidaritet på basis av lika frihet och rätt.
Syndikalismen bidrar i hög grad till detta
socialistiska måls förverkligande, just
därigenom att principen i dess syndikaliseringsarbete,
organisationsarbete, är medlemmarnas
självverksamhet och självansvar.
Detta självansvar tar sig bland annat
uttryck i, att medlemmarna ha rätt till initiativ,
rätt att själva avgöra förekommande frågor,
utan diktat av en ledare, eller ledaregrupp —
med eller utan fysiska maktmedel. Men det
innebär också plikten hos medlemmarna att
tillägna sig konsten att rätt fatta beslut, i
socialistisk anda och mening. Plikten eller
plikterna omfatta också att själva ta ansvaret för
organisationen. Inte skjuta över detta ansvar på
någon, eller något, som utses till syndabock.
Bildningsarbetet, eller fostran i socialistisk
mening, är av oerhörd betydelse för
syndikalismen. En samverkan i frivilligbet, ett
uppfyllande av plikt och rätt, kan aldrig tänkas
utan upplysta människor i besittning av
förvärvad eller medfödd tolerans oeh insikt om,
att friheten alltid måste begränsas av en
socialistisk solidaritet.
Syndikalismen i praktiken är således ett
praktiserande av frihetlig socialism inom grän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
