Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talsförslag, om vilka de båda parternas
förhandlare enats. Arbetarna förstodo inte att
riktigt bedöma förhållandena. Det vore
därför bäst, att förhandlingsdelegaterna ägde
rätt att fatta definitivt beslut.
Organisationerna borde själva bringa denna fråga till
lösning, ty annars blev det nog nödvändigt att
ingripa genom lagstiftning. Även i andra
avseenden rekommenderades starkare
centralisation. Tredskande arbetargrupper skulle kunna
bringas till underkastelse.
Avtal med lång giltighetstid
rekommenderades oeh inom ramen av giltighetstid glidande
löneskala, vilket nu förverkligats genom
indexlönerna. Ville icke parterna ordna detta
själva, ställdes lagstiftningsingripande i
utsikt. Dessutom förbud mot ”samhäl Isfarliga
strejker”. Renhållningsarbetare oeh andra
grupper skulle förbjudas arbetsnedläggelse. I
gengäld skulle vissa grupper göras till
”tjänstemän”. Och för dem, som inte kunde bli
tjänstemän, skulle jämte strejkförbud
stadgas ”lämpliga påföljder” genom lag. Men,
framhölls det också, det är naturligtvis bättre
att organisationerna själva reglerade alla dessa
angelägenheter utan lagstiftning, ty ”regler,
som organisationerna och deras medlemmar
varit med om att tillskapa, ha större utsikter att
bli efterlevda”. Just en anledning för
LO-led-ningen att bespara regeringen för
lagstiftningsåtgärder, som arbetarna kunde betrakta
som klasslagar. Fackföreningarna böra således
bli redskap till sin egen likriktning och
bringande in under statens strängare kontroll.
15-mannakommiftén är läraktig
Mammututredningen framlades i december
1935. Landsorganisationens
15-mannakom-mitté tillsattes på kongressen 1936, några
månader efter mammututredningens resultat,
vilket på sin tid av ”Fackföreningsrörelsen”
kallades ”Per Albin Hanssons regeringsprogram”.
Men först i april 1941 framlades
15-manna-kommitténs utlåtande.
I detta återfinner man mammutkommittcns
anvisningar om hänsyn till lönernas inflytande
på de kapitalistiska företagen oeh hänsyn till
sådana lönesättningar, som kunna få menliga
följder, liksom man återfinner talet om
produktionsökning som det riktiga medlet till
högre standard för arbetarna. Dessutom
förslag i mammututredningens linje om
centralisering av bestämmanderätten, speciellt
beträffande avgörandet av arbetskonfliktema etc.
15-mannakommittén har observerat regeringens
pekpinne och anpassat sig efter kraven på
samhällsbevarande uppträdande.
15-manna-kommitténs betänkande ”bör kunna undervisa
även den mest konservative fackföreningshatare
om att den svenska fackföreningsrörelsen ieke
är någon samhållsfara utan rena motsatsen”,
utropade den socialdemokratiska ”Östgöten”
vid studiet av aktstycket. Den har rätt! Den
svenska fackföreningsrörelsen är sannerligen
ingen fara för den kapitalistiska
samhällsordningen. Den är ”rena motsatsen”, ett stöd för
denna ”ordning”.
De stadgeförändringar, som skola kodifiera
den utvidgade centralismen, innebära:
Ansluten organisation är ieke berättigad att
vidtaga strejk, omfattande mer än 3 proc. av
organisationens medlemsantal, med mindre
landssekretariatet därtill lämnat tillstånd. Utan
dylikt tillstånd får icke heller strejk av mindre
omfattning vidtagas, därest densamma kan
antagas föranleda motåtgärder i form av lockout
från arbetsgivaresidan, berörande mer än 3
proc. av organisationens medlemsantal eller
medlemmar av andra till landsorganisationen
anslutna organisationer.
■ Praktiskt taget kunna inga strider
igångsättas, utan att avgörandet tillkommer LO.
Medlemmarnas bestämmanderätt elimineras.
Oeh syftet med denna makteentralisation är
arbetsfreden eller undertryckandet i görligaste
mån av de klasskampsyttringar, som eljes
spontant komma till uttryck till följd av den
kapitalistiska utsugningen.
Stockholms-Tidnin-gen anmärkte riktigt nog: ”1 en sådan
maktkoncentration hos LO:s ledning kan det ligga
ett framsteg, då man tänker på
arbetsmarknadens pacificering”. Det vill säga ”framsteg”
ur den kapitalistiske profitörens synpunkt.
Den socialdemokratiska pressen undervisar
om, att det är rent nonsens att påstå, att denna
utveckling mot ökad centralism är en
antidemokratisk tendens. Ett oppositionellt
fackföreningsorgan har härtill erinrat om den ukas LO
utfärdade 1937 gent emot Mui-ar- och
Bygg-nadsträarbetareförbunden, därför att deras
underhandlare utan att höra medlemmarna
avvisade ett medlingsförslag:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
