Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
makt och kampvilja, betonar tidningen. Den
löses med andra ord genom klasskamp. Men
LO ser doek sin viktigaste uppgift — fullt
i stil med mammututredningen —■ däri, att
säkra arbetsfreden. LO måste alltså förhindra
att de enskilda fackförbunden tillvarata sina
medlemmars intressen genom klasskamp. Det
är därför femtonmannakommittén vill fråntaga
dem allt avgörande i avtals- och konfliktfrågor
och centralisera det hos LO.
Hela fackföreningsrörelsen förvandlas till
en byråkratisk institution, ’ säger kritikern.
”Men även LO:s förmenta maktställning är
endast skenbär. Ju längre den statliga
kontrollen över näringslivet utvecklas, ju mer
ställes även LO under de statliga institutionernas
lydnad, d. v. s. LO blir, även om den formellt
står fri, dömd att gå statens ärenden för det
kapitalistiska systemets bevarande.”
Till försvar för den kapitalistiska staten
I mammututredningen medverkade f. d.
syndikalisten Frans Severin. . I
15-mannakom-mittén medverkade som sekreterare f. d.
syndikalisten Ragnar Casparsson. Det är
anmärkningsvärt, att det hittills ieke varit LO:s ordf.
utan Casparsson,. som framträtt som
försvarare och textutläggare för 15-mannakommittcn.
I ett tal inför fackföreningsstyrelserna i
början av maj uppträdde Casparsson som
advokat för den nuvarande kapitalistiska staten:
”Det kan inte om den svenska staten sägas,
att den är ett instrument för ett kapitalistiskt
förtryck. Det kap heller inte .göras gällande, att
den är ett verktyg i händerna på ett
privilegierat fåtal. En revolution har fullbordats under
fem årtionden, Arbetaren har en annan
ställning än förr. Han har rätt att säga ja eller
nej i .dagens skiftande politiska
avgöranden,-han är en fullmyndig medborgare med ansvar
för samhällets utveckling, dess styrelse och
förvaltning i.. I ett demokratiskt samhälle kan
ingen rörelse eller sammanslutning, den må ha
vilka som helst sammansättningar och mål,
kräva att bli ställd utanför statsmaktens
kontroll och domyärjo. Vi erkänna statens
överhöghet, eftersom vi äro demokrater. Den
demokratiska samhällsorganisationen bestämmer,
vad som är lag både för arbetare och
arbetsgivare.” Och han talade om den kapitalistiska
staten som ett ”samhälle, som skyddar den
enskildes frihet och allas lika rätt”.
”Allas lika rätt”! Mannen har blivit en god
borgare. Betraktar man saken genom borger-
liga glasögon, så ha’ vi alla lika rätt inför
staten. Vi ha alla precis samma rätt att svälta
ihjäl. Vi ha alla samma rätt inför lagen. Men
lagen är till för att skydda de rikas rätt gent
emot de fattigas krav på likhet. Lagen är
kanske till 90 proe. en samling skyddsföreskrifter
för egendomsprivilegiet. Socialismen — som
Casparsson måhända någon gång hört talas om
— nöjer sig icke med den politiska demokrati,
som uttryckts i allas lika rätt inför lagar, som
skydda de rika mot de fattiga, och som ger
medborgaren ”rösträtt”, när det gäller att välja
sig politiska förmyndare. Socialismen kräver
en demokrati utöver den politiska: ekonomisk
demokrati. Den kräver arbetets frukter åt dem
som arbeta, och icke arbetets frukter åt dem
som plundra dem i hägn av den kapitalistiska
statens lagomgärdade egendomsprivilegier. ■
Självfallet är den kapitalistiska staten, som
ekonomiskt baseras på egendomsprivilegiet och
utsugning av den köpta arbetskraften, ett
redskap för kapitalismens upprätthållande och
därmed ett redskap till klassvälde. En regering
i ett kapitalistiskt samhälle är alltid en
kapitalistisk regering, även om den tilläventyrs har
en socialdemokratisk etikett. Den är en
klassregering, så länge den förvaltar och
upprätthåller klassamhället. Därför finns det ingen
verklig socialism, som inbillar sig, att den
kapitalistiska staten skall lagstifta fram
socialismen. Ingenstädes har kapitalismen avskaffat
sig’ själv. Handlingar i sådan riktning begås
endast av socialdemokrater. Exempelvis när
den socialdemokratiska majoriteten i
Frankrike var med om att avskaffa sig själv genom
instiftandet av ledarprincipen.
Socialismen betraktar också staten som ett
redskap för kapitalistiskt klassvälde. Därför
kan socialisten naturligtvis inte erkänna den
kapitalistiska statens kontroll över den
socialistiska rörelsen. Den socialistiska rörelsen
måste övervinna den kapitalistiska staten för
att upphäva utsugningen och möjliggöra, att
arbetets frukter tillfalla dem som arbeta. Den
kan följaktligen icke erkänna den
kapitalistiska statens suveränitet över den socialistiska
rörelsen, ty det skulle vara att underkänna
socialismen och erkänna kapitalismen.
Den allmänna rösträttens demokrati är en
skendemokrati. Ekonomisk demokrati, där
producenterna. äro demokratiskt delaktiga i fore-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
