Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till den borgerliga statens utveekling till
statskapitalism, som varje dag hotar att bli
totalitär, d. v. s. nazi-faseistisk i sin samhälleliga
verkan. En formell bekännelse till demokrati
är fullständigt värdelös, den betyder inte ens
en skråma för motståndarna. Men vad man
kan förlåta vetenskapsmannen, som rör sig
med vissa statsvetenskapliga formler^ blir till
rent hyekleri i munnen på en politisk skribent
— i vårt fall hr Lindström, den
socialdemokratiska samförståndspolitikens varmaste
förespråkare. Det är ett både sorgligt och äckligt
skådespel att åse, hur i detta sedan ett tiotal
år i upplösnings- och krigstillstånd stadda
Europa det fortfarande finns en
regerings-socialdemokrati, som trots den borgerliga
demokratins upprepade nederlag inför
nazi-faseismen idisslar det ihåliga pratet om ”ett
demokratiskt, ett folkstyrt samhälle”. Ja, den
svenska socialdemokratin har slutligen
”utvecklat” sig därhän, att den uppskattar
demokratin som ett dyrbarare värde än socialismen. Väl
att märka: en demokrati av den sorten som i
många, många länder har visat sig oförmögen
att förhindra tillkomsten av nazi-fascismen!
Det vore att spilla för många ord, om vi
skulle uppehålla oss vid menlösheten i det
demokrati-begrepp socialdemokratin omhuldar.
Demokrater av detta urvattnade slag ha tyvärr
under de sista åren allt för ofta visat sig vara
— medvetna eller omedvetna — sutenörer av
den nazistiska maktutvecklingen. Också inom
den svenska socialdemokratin finns det några
insiktsfullare personer kvar, som inte låta
bedraga sig. Med mycken åskådlighet kommer
den sanna insikten fram i en artikel av Georg
Branting i det socialdemokratiska
”Kommunbladet” (fjolårets sista nr). Artikeln — med
den krångliga titeln ”Vad skall byggas på
Harmagedons fält?”* — handlar just om, som
B. skriver, ”halvheten, tvehågsenheten och
oärligheten i den politik, som bedrevs av ’de stora
demokratierna’,” och det är ett märkligt bidrag
av ännu icke kvävd frispråkighet, värt att
höras av ”Syndikalismens” läsekrets. Vi saxa
följande allvarliga anmärkningar:
* H. är enligt uppenbarelseboken platsen
för den sista avgörande striden mellan
gudsriket och de onda makterna.
”För arbetarklassen torde det verkliga läget
ha avslöjat sig dels under den stora ekonomiska
krisens år och dels under spanska krigets tid.
Allt nog, till detta vill inga verkliga
demokrater tillbaka!
Men vad var ’detta’, om inte det
förhållandet, att alla dessa europeiska demokratier bara
till en del representerade de folkliga
önskemålen, men till en annan, väsentlig del
företrädde helt andra intressen? Vad var detta för- \
gångna, ’demokratiska’ Europa, om inte att
privatkapitalistiska grupper behärskade
produktionen och affärslivet och därutöver också
i väsentlig utsträckning dirigerade pressen och
den allmänna opinionen och parlamenten, och
sålunda förfalskade den demokrati, som
tidigare generationer velat erövra med hjälp av
den allmänna rösträtten? Vad var detta
förgångna, som nu kastats i smältugnen, om inte
att den privätkapitalistiska andan
genomsyrade folkens liv och verkade allt mera
upplösande, korrumperande och förfäande? Vad
utmärkte tillståndet, om inte den evidenta
oförmågan att organisera arbetet och freden? Det
är detta vi vill bort ifrån.
Minns man ännu ett ord — folkviljan? Det
borde ju ha varit själva nyckelordet för
riktiga demokratier! Men var fanns den
europeiska ’folkviljan’ t. ex. under de år, när Spaniens
folk kämpade för lag, frihet och bröd? Den
var överallt snöpt och bunden! Var fanns den
franska ’folkviljan’ under åren före kriget, var
fanns den efter krigsutbrottet under Daladiers
reaktionära diktatur? Man hade skurit av den
hälsenorna — man hade lagt nationens öde i
händerna på ett antal odugliga generaler och
politiker; därför kunde också fienden krossa
Frankrike på 14 dagar! Också i Polen hade en
odemokratisk regim förlamat nationen.
Folkviljan — vilken mäktig, skapande,
oövervinnelig realitet det kan vara, och vilket förkrympt,
eländigt rudiment!”
Måhända hr Lindströms och gelikars
intelligens resp. uppfattningsförmåga inte är
tillräckligt för att uppskatta det stora
allvaret och riktigheten i de citerade orden. Ty var
och en som — visserligen utan sympati för det
kapitalistiska samhällets bragder, framställda
av den t. ex. av Gårdlund så
”förutsättnings-fritt” hyllade borgerliga vetenskapen! —
summerar ihop de sista årens utveckling både i
politiskt, socialt, ekonomiskt och
mentalitets-hänseende, erkänner sanningen i den
Branting-ska framställningen, en sanning som samtidigt
i all sin tyngd dömer den svenska
socialdemokratins ledare och propagandister till en hop
av opportunism, blindhet och självbedrägeri
slagna kapitulanter, icke mäktiga den histori-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
