Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till riksorganisationer. Så tillkom 1932
Svenska mejeriernas riksförening, 1933 Sverges
slakteriförbund och Svenska
ägghandelsförbundet, 1934 Riksförbundet svensk frukt.
Svenska lantmännens riksförbund bestod sedan 1905
och Svenska jordbrukskreditkassan hade
bildats 1930. Lantbrukssällskapet utveeklades till
ett gemensamt rådgivande organ med ett
tid-skriftsaktiebolag, vars speciella foreningsblad
distribueras till flera hundra tusen
jordbrukare. Den mera slutgiltiga utformningen av
stödåtgärderna genomfördes vid 1935 års riksdag.
Efter hand som de olika stödåtgärderna
genomfördes, växte det fram en omfattande
övervakningsbyråkrati. Man fick sålunda
statens spannmålsnämnd, statens mjölknämnd,
statens slakterinämnd etc., vilka olika
nämnder sedermera centraliserades i staténs
jordbruksnämnd.
Vill man se, hur jordbrukets
branschorganisationer sammansättas och fungera, kan
man som exempel ta Sverges Slakteriförbund.
Det är sammansatt av de över landet utbredda
slakteriföreningarna. Slakteriföreningarna ha
en rad moderna slakthus. Föreningarnas
medlemmar ha leveranstvång till slakterierna.
Genom sammanslutningarna kan man hålla
fastare och högre priser och man kan reglera
tillgången efter marknadens behov. Men den
egentliga prisregleringen under normala
förhållanden företogs genom staten. Som en stödåtgärd
för jordbruket kunde staten stoppa importen
och därmed konkurrensen utifrån. Därmed
stego priserna för de svenska producenterna.
Stego priserna för högt, kunde staten åter öppna
importen, varigenom priserna ånyo sjönko.
Denna statsreglerings inverkan på priserna
kan man avläsa på de offentliga
partiprisno-teringama. I december 1933 var partipriset pr
kg. fläsk 0: 68. Det steg sedan oavbrutet, så
att det i november 1935 var’ 1: 45. Priserna
hade således på två år stigit över 100 proc. Då
öppnade staten en smula för importen och
följande månad var det nere i 1: 30.
Slakteriförbundets uppgift är att från de
lokala slakteriföreningarna överta de lokala
produktionsöverskotten och söka fördela dem
på andra marknadsområden.
Köttproducenterna ha i detta organisationssystem en ganska
perfekt produktionsorganisation, och en sam-
manslutning, som ungefär svarar till de
utländska ”korporationerna”. Den representerar
köttprodueentemas intressen och förhandlar
med regeringen, när det gäller att reglera
priser och marknad.
Den av staten sedan 1933 befrämjade
organiseringen av jordbruket har under
krigs-krisen fortplantats även till andra områden oeh
genom statens nästan totala kontroll av
näringslivet. Tidningen ”Köpmannen” påpekar,
hur kriskommissionerna förskaffa sig
medverkan från näringslivets organisationer och
skriver:
”Samtidigt som förbindelserna mellan
regering, kommissioner och näringsorganisationer
... utbyggts har kontakten mellan
näringsor-ganisationerna och riksdagen minskat... Vi
äro mitt uppe i en omdaningsprocess och vi
komma säkerligen aldrig tillbaka till de
arbets-oeh livsformer, vilka vi före det senaste
krigsutbrottet vant oss att anse som normala. Att
organisationerna i det framtida samhället
komma att spela en betydande roll synes
sannolikt.”
Statens växande kontroll och makt över
näringslivet för ofrånkomligt med sig en tendens
till statstotaiism,. dess reaktion, dess ofrihet oeh
slaveri. Denna utveckling drives fram av de
förhållanden kriget skapar. Kriget oeh dess
förhållanden bli således själva en kraft till en
framväxande statstotaiism.
Thermænius pekar på ett annat påfallande
drag i vårt statsskicks utveckling:
propagandan. Vi ha ännu inte fått något statligt
propagandaministerium, som i de krigförande
länderna, men vi ha ett under vardande i
Statens informationsbyrå. Mönstret är hämtat
från utlandet. Vi ha — delvis av tvingande
omständigheter — kommit dit hän, att staten
genom sina krisorgan bestämmer, vad vi skola
äta och dricka och kläda oss med. Därtill
sörjer staten mer och mer för vår andliga
utfodring. Thermænius skriver: ”Det är statens
framträngande till en allt överskuggande
maktställning på alla områden oeh individens
rest-lösa inordning i ett underdånighets- och
lydnads förhållande till staten, söm inga
demokratiska fri- och rättigheter, inga socialpolitiska
och anära förmåner hett förmå — etter borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
