Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hället. Finns det under dessa förhållanden —
vetenskapens anknytning till totalstatens behov
— överhuvud några möjligheter för objektiv
samhällsforskning? frågar V. Han är således
framme vid ett spörsmål som även vi här
antytt. Men i motsats till den citerade
socialdemokratiske skribenten, som med en
handvändning viftar bort den borgerliga soeial- och
statsvetenskapens klasspolitiska begränsning, säger
Vogt med stort allvar:
”Denna problemställning är icke endast av
avgörande betydelse för den soeialekonomiska
vetenskapens vidare utveekling, utan för hela
den moderna civilisationen.- Det mänskliga
tänkandet är ett redskap för praktiken. De
förefintliga politiska systemerha och de teoretiska
lärobyggnaderna äro i sista hand alla baserade
på en rent känslomässig inställning. Föreligger
det under dessa förhållanden överhuvud någon
möjlighet till att låta den samhälleliga
utvecklingen ledas av det mänskliga förnuftet?
I vår tid finns det mäktiga rörelser, som
öppet inta en fullkomligt anti-intellektualistisk
inställning. Denna synpunkt har fått sin mest
systematiska utformning i den tyska
nazistideologin. De vetenskapsmän, som inte låta sin
forskning träda i tjänst hos den affektbestämda
nazi-ideologin, avsättas från sina befattningar,
sändas till koncentrationslägren och måste, om
de vilja fortsätta sitt forskningsarbete, be om
gästfrihet som emigranter i främmande länder.
Ett myekét stort antal av Tysklands mest
framstående vetenskapsmän, inte bara
soeialveten-skapsmän och ärftlighetsforskare, utan också
fysiker, kemiker och medicinare ha under
dessa förhållanden drivits bort från sitt land. Ett
stort antal av dem som stannat kvar ha
motvilligt böjt sig i undfallenhet inför de
makthavandes intressen och äro till en stor del drabbade
av karaktärsupplösning på grund av sitt
förräderi mot sina gamla principer för
vetenskaplig forskning. För hela den nuvarande
generationen av tyska vetenskapsmän, antingen de
arbeta fortfarande i Tyskland eller de hä flytt
i emigrationen — är problemet ”vetenskap—
politik” ieke längre ett spörSmål av endast
akademisk natur, utan ett problem om själva den
nakna existensen. Problemet består emellertid
här inte blott för dessa enskilda
vetenskapsmännens liv, utan gäller hela vetenskapens
existens.”
Bortsett ifrån att dessa rader äga en alldeles
särskild aktualitet för Norges eget
vidkommande, eftersom Vogts fosterland under tiden
självt råkat komma i det nazistiska famntagets
maktsfär, påpeka de med full tydlighet den
s. k. objektiva vetenskapens dilemma i den
borgerliga statsutvecklingens hägn. Det vore nog
konstigt om just den svenska socialdemokratin
ännu inte skulle ha kommit till insikt, att
förhållandet mellan vetenskapen — särskilt den
av folkhemmet omhuldade — och den politiska
utvecklingen råkat i skottlinjen. Det går ju
inte längre att ”obundna av doktrin” inhämta
”verklig kunskap om samhället och ingenting
annat”. Ingenting annat? Det är då för
besynnerligt att Tingstens verk om den
socialdemokratiska idéutvecklingen — livligt
applåderat av arbetsgivareföreningens ledande män —
och allehanda anpassningssträvanden inom
vissa borgerliga och socialdemokratiska politiska
grupperingar direkt ledsagar eller om man vill :
kommenterar nazifaseismens grepp om det fria
Norden. Är det inom den gängse svenska
vetenskapen och politiken inte en, vad Vogt
kallar ”karaktärsupplösning” att befara? Vi för
vår del tro i alla fall inte på så mycken
immunitet !
Varför vi härda ut, trots att nazifascismen gör
framsteg och anpassningsmentaliteten står
på lur? Därför att kampen om socialismen en
gång för alla är en fundamental beståndsdel av
all samhällsdaning. Därför att det ynkliga
alternativet som heter: tjuta med ulvarna eller:
att anse socialismens oavvisbara anspråk på att
trygga den mänskliga samlevnaden under
tillfredsställande sociala former som ”förlegade
sanningar”, är fullkomligt meningslöst och ej
diskutabelt för den, låt så vara, minoritet som
bakom nazifaseismens praktfulla fasad ser
människofientlighetens dödsbringande
apparatur. Varthän ha hittills alla totalitära
statssystemer utan undantag lett? Till samhällsfred
och folkfrihet? Nej: till krigets fasansfulla
förbannelse. De ideologer som nu igen
uppträda på arenan och storordigt förkunna att
kulturutvecklingen inte kan umbära kriget, att
kriget har ett ”förädlande” inflytande på
folkens karaktärsutveckling o. s. v. kunna alls ieke
imponera på oss. Dylika påståenden äro
illaluktande klasspolitiska lögner. Däremot är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
