- Project Runeberg -  Syndikalismen / 1941 /
108

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rasat — en kamp som särskilt efter det
ekonomiska sammanbrottet vid trettiotalets början
antog rent ohyggliga former. Minns, att medan
människor svulto ihjäl massvis i det ena landet,
brände man spannmål och andra
livsförnödenheter i det andra! Vi socialister säga att det
är det kapitalistiska systemets fel, men den
stora massan lokaliserar det mera noggrant: den
finner felet ligga i den.-nationella isoleringen.
Båda påståendena äro innerst inne samma sak,
men reaktionen, liksom sökandet efter
botemedel mot det onda, blir en smula olika i de båda
fallen! Folken i Europas olika länder ha
förstått, att vår världsdel är för liten för att
kunna förbli uppdelad i en massa inbördes
rivaliserande och kämpande enheter. Europa kan
inte fortsätta att vara det politiska lapptäeke
det nu är. Skall världsdelen kunna bestå och
gå framåt i materiellt avseende måste den
sociala organisationen anpassas efter
förhållandena på folkförsörjningens område. Vilja vi
inte acceptera detta, då måste vi vända på
steken och säga: vår produktionsapparat, vår
teknik måste bringas tillbaka till en nivå, som står
i överensstämmelse med den sociala organisation
som utkristalliserade sig för mansåldrar sedan!

Versaillesfreden, som skapade, om jag ieke
missrainner mig, 2,000 km. nya tullgränser
i Europa, vax icke ett steg i rätt riktning och
när de nazistiska propagandörerna hamrat på
den punkten, så ha de. haft-talrika och
intresserade lyssnare i alla länder. Politikerna ha stöpt
om världsdelen efter sitt sinne, men
verkligheten driver oss fram i en .annan riktning.
Nazisterna ha förstått detta och utnyttja skickligt
företeelsen för sina planer.

Europas ekonomiska enande är en uppgift,
som vi socialister emellertid icke få släppa ur
sikte, blott därför att också Hitler tagit den på
sitt program. Vår världsdels socialister skulle
kanske bättre ha haft massornas öra, om de
icke i ivem att värna om renlärigheten ansett
varje idé som har Hitler till förespråkare vara
komprometterande — ,sak samma om Hitler
blott stulit sin idé från socialisterna själva.

I dessa dagar stå många f. d. demokrater
upp och deklarera sin anslutning till nazismens
”Neuropa”-projekt. Detta behöver icke med
nödvändighet bero blott och bart på önskan att
efterapa husbondens röst. Snarare måste man

tro, att det. är ett från början dunkelt fattat
men efter hand mera klart medvetande om att
det inte längre går att bara tänka på sig själv
medan folken på andra sidan gränsen gå under
av nöd och umbäranden (Pétains ord), som
kommit dessa f. d. demokrater att förlora sin
demokratiska tro och i stället söka räddningen
hös Tredje rikets Neuropa-apologeter. De ha
insett att något måste göras, men kunna ieke
föreställa sig någon annan väg än den Hitler
förespeglar.

Det är bl. a. på den punkten som våra och
deras (liksom våra och nazisternas) meningar
stå i absolut motsättning till varandra. Vi
påstå att Europas — eller om man så vill världens
enande aldrig kan ske efter de linjer nazismen
utstakat. Enhetsverket kan icke genomföras
med våld och under former som innebära ett
undertryckande och förintande av de olika
folkens egna sociala, politiska och kulturella liv.

Napoleon försökte det, men det enda han
uppnådde var att uppväcka en våg av
ultrana-tionalism, som för årtionden framåt blev ett
avgjort hinder för varje försök att förverkliga
enhetstanken. Att följderna av det nazistiska
experimentet komma att bli precis desamma
behöva vi inte betvivla när vi i dag bevittna
hur de nationalistiska lidelserna börja svalla
skyhögt i varje vrå av Europa.

De skilda nationaliteternas egenart, deras
språk, kultur, historia ete. äro — lyckligtvis!
— i och för sig inga hinder för ett enande på
ekonomisk grundval. Vi ha här i Europas mitt
ett land, som ägt bestånd i århundraden, trots
att det är sammansatt av trenne skilda
nationaliteter och har lika många språk, alla
likaberättigade, Det är Schweiz. Vi ha vidare som
exempel Förenta staterna, denna väldiga
smältdegel för alla jordens raser och folk, som i
fråga om inre stabilitet kan mäta sig med
vilket annat land som helst, hur homogent det än
må vara ifråga om sin befolkning. Men varken
Schweiz eller Förenta staterna har skapats på
våldets och det blodiga undertryckandets väg.

Skiljaktigheterna mellan folken på ömse
sidor av gränserna få inte tillmätas större
betydelse än vad de verkligen ha. Men en sak är
säker: den gång någon försöker att med brutalt
våld samla alla folk under en härskare, då
kommer självbevarelseinstinkten, lusten att be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:46:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndikal/1941/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free