Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spanska revolutionen
1936-1939
Fragmentariska randanmärkningar
till femårsdagen
Antingen måste revolutionen
övervinna staten eller kommer staten att
övervinna revolutionen.
Tre stora försök till social revolution.
Bolsjevismens i Ryssland 1917, som lett till
statskapitalism och massornas totalitära slaveri.
Socialdemokratins i Tyskland 1918, som förde
till politisk demokrati men lämnade
privatkapitalismen i orubbat bo; genom sitt
misslyckande beredde det vägen för nazismen.
Syn-dikalisternas i Spanien, som inom sin räjong i
det väsentliga likviderade kapitalismen och
byggde upp en frihetlig socialistisk
produktionsordning på grundval av arbetarnas egna
organisationer. Endast det senare hade en
verkligt socialistisk karaktär.
Den 19 juli 1936 är dagen för den fascistiska
militärrevolten. Den disponerade över 85
proc. av armén. Den var väl förberedd över
hela landet. Katalonien kom att spela en
avgörande roll i arbetarnas motstånd. Där
dominerades arbetarrörelsen av syndikalismen.
Redan natten mellan den 17 och 18 samlades de
syndikalistiska arbetarna vid
organisationernas lokaler. I samförstånd med matroserna på
i hamnen liggande krigsfartyg kommo
arbetarna i besittning av de första 150 gevären
jämte ammunition. Redan kl. 5 på morgonen
voro tiotusen arbetare på gatorna, ropande på
vapen. Tidigt söndagen den 19 bröt den
fascistiska resningen lös i Barcelona. Gatustriderna
började. Genom under av tapperhet och
an-fallsanda förskaffade sig massorna vapen från
stormade kaserner. De besegrade de modernt,
utrustade militärerna under söndagens och den
följande nattens strider. Framåt middagen på.
måndagen var militärrevolten i det närmaste
nedkämpad i Barcelona. Så som det gick i
Barcelona, gick det också i en rad av Spaniens,
stora städer. Det är ett anmärkningsvärt
förhållande, att de delar av landet, där den
syn-dikalistiska rörelsen var starkast förankrad,,
där blev arbetarklassen den segrande.
Spontaneiteten oeh elanen i arbetarnas utom-.
ordentligt snabba motattacker var den
spanska arbetarresningens karakteristiska drag.
Initiativet var massornas eget. De väntade ieke på.
order och paroller ovanifrån. Massorna gingo.
direkt till handling. Det var gatans parlament,
som handlade. Arbetarna strömmade ut på
gatorna, de kämpade om gatorna oeh de behöllo.
gatorna. Denna spontaneitet var ett resultat
av den revolutionära, direkta aktionens
kampmetoder, i vilka den syndikalistiska rörelsen
fostrat de spanska arbetarmassorna.
Spontaneiteten oeh initiativet från massorna
stannade icke vid det väpnade motståndet. Det.
riktade sig i stor utsträckning, speciellt i
Katalonien, mot både regering oeh stat. Massan
grep själv initiativet till kapitalismens
likvidering genom expropriering av
produktionsmedlen och de offentliga tjänsterna. Järnvägar,
sjötransport, post, telegraf, telefon,
hälsovårds-väsen, skolor, universitet, verkstäder, fabriker,
de feodala jordegendomarna övertogos av
arbetarna och lades under organisationernas
kontroll. Arbetarnas övertagande av
produktionsmedlen förverkligades i stor omfattning.
Polisväsendet rensades och arbetarna organiserade
själva en säkerhetsvakt för den nya ordningen.
Grunden lades till det nya socialistiska
samhället.
Revolutionen måste emellertid försvaras och
fascistema nedkämpas över hela landet.,
Fortfarande hade massorna oeh
organisationerna initiativet. Man måste organisera en
revolutionär folkmilis. Det behövdes knappast
någon maning till arbetarna. De strömmade till
syndikatens kontor, som enrollerade oeh
utrustade dem. En gemensam antifascistisk mi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
