Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sta detalj göra föreskrifter, som på intimaste
sätt beröra den enskilde individens
rörelsefrihet. Även fackföreningsrörelsen skulle under
ett sådant system bli hårt bunden. Man kan
näppeligen tänka sig en hundraprocentig
statlig ekonomi, inom vilken man lämnar ett så
viktigt område som arbetsmarknaden åt fria
organisationer att ordna. Förr eller senare
måste man nog under denna förutsättning
börja statligt ’organisera’ även
sammanslutningarna av arbetsmarknadens parter. De
totalitära staterna ha kommit därhän, vilket ligger
i själva dess ekonomiska system”. Men,
invänder tidningen, dels ligger partiprogrammet
under revision och dels kan man ieke påstå, att
partiet drivit ”tukthussynpunkterna” så vidare
hårt. Och det avgörande för utvecklingen blir
väl i alla fall viljeinriktningen hos dem som
bestämma inom samhället. Är viljan förnuftigt
inriktad, så kan man även inom en av staten
i lämpliga fall dirigerad ekonomi komma fram
till resultat, som tillgodose de allmänna
medborgerliga intressena utan att trampa den inre
friheten under föttema. Och den frågar, var
den av Sv. D. åberopade erfarenheten finns.
”Något socialdemokratiskt tvångssamhälle ha
vi ieke sett någonstans i världen.”
Isitt. svar understryker Sv. D., att ”ett
socialistiskt samhälle måste urarta till
diktatur”. ”Staten kan bland annat inte
förverkliga ’rätten till arbete’ med mindre staten
också får makt att reglera arbetskraftens
placering, bestämma yrkesval och bosättningsort
och tvångsvis flytta varje arbetskraft som
’samhällsintresset’ anses påfordra. Staten
måste tydligen då också bestämma löner och
andra arbetsvillkor. Hela hushållningen driver på
den vägen oundvikligen mot en slavhushållning,
där till sist även fortplantningen regleras
statligt. Historien har givit rätt åt denna prognos.
Försök till förverkligande av ett
statssoeialis-tiskt program ha drivit fram diktaturer som
för demokratisk uppfattning framstå såsom
outhärdliga.”
Gent emot Soeial-Demokratens påstående, att
något socialdemokratiskt tvångssamhälle inte
finns någonstans i världen, svarar Sv. D.:
"Men en logisk utvecklingsgång, som
historiskt visat sig oundviklig, kommer man ieke
ifrån genom något trolleri med termer”. När
Soc.-Dem. vill hävda, att man väl kan ’tänka
sig en statskontroll av .ekonomien i
medborgarnas gemensamma intresse utan att något
olidligt tvangssystem därav följer’, så svävar detta
påstående alldeles i luften, säger Sv. D.
Isin nya replik gör Soeial-Demokraten
ytterligare värdefulla erkännanden. Med
hänvisning till de socialistiskt färgade diktaturerna
säges: "Ögonskenligt står det så till, att
statsmaktens herravälde över ekonomin tar död på
de högsta mänskliga värdena, frihet och rätt.”
Och det tillägges: ”Skulle våra arbetare ha . att
välja mellan ett socialistiskt tvångssystem, som
förkväver all inre frihet, och en ’borgerlig’
ekonomi, som medger soeiala skyddsåtgärder,
facklig föl-handlingsfrihet oeh en dräglig
ekonomisk standard samt på samma gång bevarar
den politiska friheten, äro vi övertygade om,
att de valde det senare.” Men när det gäller att
gendriva påståendet, att den socialism, som
Sv. D. rör sig med, skulle urarta till diktatur,
och därmed till ofrihet, så blir tidningen svaret
skyldig. Den faller tillbaka till några tomma
ord om, att Cassel och Järte göra sig- en massa
besvär förgäves och att man misstror
arbetarrörelsen. Visserligen hänvisar den till, att den
svenska fackföreningsrörelsen är angelägen om
att hålla statsmakterna utanför uppgörelserna
på arbetsmarknaderna, men detta kan ju ieke
vara ett bevis, för, att icke statsmakternas
inblandning- skulle leda till diktatur, oeh det är
ju dock genom statsmakternas ingripande,
socialdemokratin tänker förverkliga ”sin
socialism”. Tvärtom är ju fackföreningsrörelsens
ståndspunktstagande präglat av samma
fruktan för statsinblandningens frihetsförödande
inverkan, som till synes —; men också bara
till synes — behärskar den borgerliga
tidningen.
II.
Denna debatt är onekligen av utomordentligt
intresse. »Svenska Dagbladet torde nog
kunna betraktas som rätter talesman för en
dominerande stämning- inom den svenska
kapitalismen. Den riktar sig visserligen mot de
socialdemokratiska planerna på statlig
socialisering, men man kan näppeligen missta sig på,
att kritiken är riktad mot varje form av
stats-dirigerad planekonomi, således även mot de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
