Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fektivitet följas ofta av en allt för omständig
och byråkratisk apparat. Apparaten blir ofta
huvudsaken. Det formella blir för mer än det
reella. Det mänskliga, det personliga sitter
trångt. Medborgarna besväras av en växande
papperskvarn. Cirkulär, formulär, blanketter,
kort, inrutningar, rapporter o. s. v. stjäla
medborgarens tid, krafter, arbetslust, trivsel. Värst
är det för den fattige, som för en ringa hjälp
ofta får underkasta sig tidsförlust, spring,
mödor, inspektioner, kostnader och förhör, en
apparat som skulle kunna betydligt förenklas
och förbilligas. Säkerligen ha fler
riksdagsledamöter än jag mottagit klagomål över den
för medborgaren allt besvärligare
byråkratiska apparaten. Vi veta också hur kostsam för
skattedragaren den ar. Även riksdagen blir
allt mer underordnad byråkratin.
Efter denna kritik framhåller interpellanten
som sin mening, att det inte torde finnas
annat botemedel mot den tilltagande
centraliseringen och byråkratiseringen än en allmän
decentralisering, ökad kommunal självstyrelse,
ökat intresse för primära demokratiska
uppdrag, större tilltro till medborgarnas sunda
förnuft, mindre förmyndareskap och en förenklad
administrativ apparat, där papperskvarnen
intar en mycket blygsam plats, medan praktisk
blick, gott omdöme, personlig erfarenhet, rätt
att taga ansvar och risker får större svängrum.
*
En annan socialdemokrat, Evald Eransson,
har i ett arbete betitlat ”Är demokratin på
glid?” följt ungefär samma linje i sin kritik.
Den kommunala självstyrelsen har varit
grunden till den demokrati, som kommit till
uttryck i vårt samhälle. Från folket på tinget
går över sockensjälvstyrelsen en obruten linje
till 1862 års kommunallagar, som starkt
utbyggde kommunernas rättigheter gent emot
staten. Men sedan förra världskriget har
kommunernas självständighet ständigt
kringsku-rits: bostadsproduktion, liälso- och fattigvård,
polis-, väg- och skolväsen jämte
beskattningsrätten dirigeras mer och mer av staten och i
många fall ha kommunala organen sjunkit ned
att bli redskap åt statens myndigheter. Och
värre synes det bara bli. Därmed försvinner
den lokala självstyrelsen som instrument till
fostran av solidaritet och demokratiskt
sinnelag. Porten göres vidare för statsmakten.
Statens växande kontroll över
samhällsadministra-tion och produktionsliv låter sig näppeligen
hejdas, anser författaren. Inte heller på
ledande industrihåll står man främmande för en
hänsynslös centralisering och
maktkoncentration för efterkrigstiden. Det är fara för, att
denna utveckling kommer att medföra ”ett
fri-hetsdödande byråkrat- och tjänstemannavälde”.
Hos de enskilda människorna grundläggas
”känslor av maktlöshet genom att de
förvandlas till kuggar i stats- och storföretagens
oöverskådligt komplicerade maskiner”.
Centralisering och maktkoncentration medför stora
risker ur frihetssynpunkt.
På de fria organisationernas och
folkrörelsernas område samma företeelse. Från början
”skapade för att hävda individens rättigheter
ha dessa organ nu kommit farligt nära den
gräns, där de i stället blir ett hot mot den
enskildes frihet och förmåga att tänka
individuellt och objektivt”. Makten har centraliserats
hos ett bestämmande fåtal. Byråkrat- och
tjänstemannaväldets bockfötter sticka fram.
Opposition mot ledningen börjar anses
osolidariskt och opassande.
Centraliseringens förnämsta drivkraft är
effektivitetskravet, tror författaren, men tar
då icke i betraktande maktkravet. Men
centraliseringens skadeverkningar ser han klart. ”Ju
större enheter med central ledning, desto färre
blir de individer, som direkt kan delta i
självstyrelsens ständiga demokratiska träning”. Det
uppstår tjänstemanna-, byråkrat- och
expertvälde som tränger lekmännen tillbaka.
På folkrörelsernas område har förut
friheten stått som nr ett, jämlikheten som nr två,
välståndet (tryggheten) som nr tre. Här har
under tidens lopp förekommit en omkastning,
så att kravet på trygghet kommer som nr ett
och friheten kommer sist. Bli organisationerna
en angelägenhet för en fåtalig
funktionärskrets, kunna de ej som tidigare göra anspråk
på att vara den personliga frihetens bärare
och organ för självstyrelsens befästande.
Etatismen: statens framträngande till en allt
överskuggande maktställning och individens
restlösa inordnande i ett lydnadsförhållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:46:38 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/syndikal/1944/0023.html
