Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken skillnaden egentligen är mellan en rysk
fabriksledare och en västeuropeisk fabriksägare.
Man kunde,nästan vara frestad att säga, att,
båda arbeta på kapitalistisk bas. ”Man kan i
alla fall säga, att den ryske fabriksledaren
redan nu, så få ar efter revolutionen, har rivits
med av samma sociala utveckling- som
karakteriserade feodalismen: ämbetsmännen i den
kommunistiska staten bli egendomsbesittare över de
områden de förvalta”.
Låter man Brock-Utne fortsätta att orientera
sig i det bolsjevikiska samhällslivet, så
konstaterar man, att den privata egendomsrätten
icke blott ieke är helt avskaffad, utan att den
befinner sig i en påtaglig tillväxt. De högre
ämbetsmännen ha delvis mycket höga löner. De
ha landställe, bil och många andra fördelar
framför gemene man. Staehanov-arbetarna ha
också liknande fördelar. I fabrikerna
reklameras det för förvärvandet av dessa ägodelar. Och
de äro privata ägodelar.
Också på kollektivbruken växer
privategendomen fram. Varje kollektiv bonde får ett
jordstycke till eget bruk och några husdjur, som
han kan sköta på sin fritid. Själva principen
om privat ägande är icke avskaffad Men
privat egendom är ju ieke kapitalism. En
människa har nämligen icke lov att tillägna sig
utbytet av andras arbete, därför har han heller
icke lov att anställa någon lönearbetare, vars
arbetsavkastning han kan tillägna sig. Ieke
heller har det tillåtits fri handel, genom vilken
människor kunna tillägna sig andras medel i
form av handelsvinst.
Men nya tendenser arbeta sig fram. Det
privata jordstyeke kollektivbonden disponerar ger
också avkastning, som bonden säljer till
städerna. Dessa jordstycken brukas i allt större
utsträckning till trädgårdsodling, därför att
avkastningen blir större. Dessa bönder ha också
fått lov att använda sig av avlönad hjälp.
”Studenter som i ferierna gärna vill ha ett jobb,
sönerna till mindre framgångsrika bönder,
släktingar i städerna o. s. v. kunna få arbete på
ifrågavarande bönders privata jordstycken.”
Här ser man grodd till privathandel, till
privata egendomsbesittare och till lönearbete.
I det mycket omskrivna Stachanov-arbetet
framträder lönesystemet, det privata utnytt-
jandet av lönearbetaren, mycket öppnare.
Sta-chanov-arbetare ha lov att hålla sig med
”assistenter”, medhjälpare. En Staehanov-arbetare
i en gruva får hålla sig med en räcka
hantlangare och dessa äro faktiskt stachanovistens
lönearbetare. De arbeta samman med
Stacha-nov-mannen som en grupp: eller kollektivitet.
De erhålla lön, men det väsentliga av gruppens
gemensamma inkomster går till
Stachanov-arbe-taren. Det är således ett partiellt
återinförande av det kapitalistiska lönesystemet, det här
gäller.
Kiktas det kritik mot detta, så försvarar man
sig med, att stachanov-istens speciella duglighet
ger honom rätt till en så mycket större
ersättning. En staehanovist kan tjäna ända till 50
gånger sä mycket som en vanlig arbetare.
Broek-Utne anmärker, att skillnaden i
inkomster mellan ägarna och arbetarna i medelstora
fabriker i Västeuropa i allmänhet är mindre än,
vad den kan vara mellan en staehanovist och
en vanlig arbetare.
Ett annat fenomen är, att
småhandelsverk-samheten börjar dyka upp i städerna igen.
I stort sett var all försäljning koncentrerad till
de kooperativa företagen och de statliga
varuhusen. På senare tid ha myndigheterna börjat
uppmuntra småhandeln och det upprättas
privata butiker. Som ett symtom på utvecklingen
är det intressant. .
Den ekonomiska individualismen blomstrar
särskilt på de fria yrkenas område. En
framgångsrik författare, en konstnär med lycka kan
tjäna flera hundra tusen rubel om året. En god
skådespelare, en regissör, en sångare kan också
tjäna 50—60 tusen om året. Formellt är
läkarverksamheten soeialiserad, men en läkare kan
driva privat praktik vid sidan av sin tjänst, och
när en läkare hax vunnit anseende, sökes han
av folk med pengar och kan nå en betydande
inkomst. En ingenjör och en uppfinnare
belönas furstligt, så att han kan kallas kapitalist
även efter europeisk måttstock. Han kan också
upprätta egna laboratorier, engagera lönade
medhjälpare och fortsätta med sina experiment.
Vad han därunder kan producera kan han sälja
på den fria marknaden. Kanske, har man här
embryot till privat fabriksverksamhet. Allt
detta är småkapitalistiska tendenser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
