Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nerbusningen av
tyska folket
Av Karl Bondeson
Något av det snuskigaste och vidrigaste i
den fascistiska nationalismen, det är
kvinnans degradering till avelsdjur för den
erövrande krigarstaten, samt den systematiska
nerbusningen av det uppväxande släktet eller
skapandet av ”den nya människan”, vilket är
detsamma som det växande släktets andliga
och moraliska förråande och fostran icke bara
till soldater, utan till krigsbusar.
”Italiens kvinnor måste föda, på det att
landet under nästa generation med 6b miljoner
invånare må bli starkt nog att oemotståndligt
fordra sin plats i solen.” Det var Mussolinis
budskap till Italiens kvinnor på 20-talet. Och
kvinnorna lydde och födde. Från 1922 till
1932 ökades landets befolkning från 38,8
miljoner till 45 miljoner. Här tillverkades
mänsklig slaktboskap, som skulle offras som
kanonmat för Italiens ära och diktatorns maktsjuka.
Samma idé utvecklades i Tyskland redan
före nazismen. Nazismen har ärvt och vidare-
utvecklat den. Under förra världskriget utgav
det tyska överkommandot år 1916 en
generalorder till alla soldater att, när de voro hemma
på permission, göra sin eller sina kvinnor med
barn, innan de återvände till fronten. Och
ordern följdes. Kärlekslivet brutaliserades och
degraderades till djurisk stuteriverksamhet och
barn föddes på kommando. Staten beställer
slaktboskap för kommande krig och
kadaverlydiga män och kvinnor effektuera leveransen.
Denna princip har nazismen upptagit oeli
utvecklat i sin propaganda till sina yttersta
konsekvenser. Giv oss barn, barn, barn!
Tyskland skall göras stort och mäktigt. Från de 85
miljoner germaner, som samlats in under
Tredje rikets ram, skulle den rent tyska
folkstammen växa till 200 miljoner, som skulle
konstituera herrefolket och befalla över
Europa. För detta syfte behövde den nazistiska
staten soldater. Giv Hitler många barn, på det
att han kan ha många att döda!
Men det släkte, som sålunda skall tillverkas
för kriget och fostras för krigets gärning,
måste underkastas en särskild träning, en
särskild fostran. Hos det skola alla mänskliga
känslor trampas ned under uppväxtåren. Det
uppväxande släktet skall förråas oeh
barbari-seras, för att det skall kunna bli fullt effektivt
som redskap för kriget, för nedkämpandet och
eventuellt utrotandet av andra folk. Den tyska
folkkaraktären skall således systematiskt
ned-busas, brutaliseras och kriminaliseras.
Nazismen har uppnått praktfulla resultat i denna
sin fostrargäming. Från alla delar av världen,
där de nazistiska arméerna ha kämpat, hör
man samma berättelser om en nästan ofattlig
råhet och omänsklighet.
vidare en viss grad av ”industriell demokrati”
genom att låta arbetarna bli representerade i
företagsledningen. Men över det hela står
fortfarande staten som den slutgiltigt
bestämmande. Det är inför staten ledarna äro ansvariga.
Det är staten, som avsätter driftsledningen, om
det så faller de maktägande in. Så snart den
totalitära staten upptäcker någon eller något,
som inriktas mot statens allmakt, kommer
staten att ingripa korrigerande, befallande och
bestraffande. Det är icke människornas frihet
och tillfredsställelse utan statens
maktställning, som är a oeh o i denna regim. Och om
staten beskurit de privatkapitalistiska
befogenheterna och till staten indragit en
väsentlig del av produktionsapparaten, så sker heller
icke detta för samhällets skull eller för
människornas lycka utan för statens skull, d. v. s.
för de maktägandes skull och för deras syften.
Och dessa äro icke folkets. De äro makt,
erövringar, imperialistiska krig, vilket vi vid det
här laget ha erfarenhet nog av.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
