Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men tiden var ändock tydligen inte riktigt
mogen, för att den internationella
arbetarsoli-dariteten skulle kunna effektivt förhindra krig
för framtiden. Den nationella känslan
triumferade över den proletära oeh fredssträvandena
kopplades därför åter en gång in på nationella
spår.
Efter kriget konstituerades Nationernas
förbund. Därmed var också den dominerande
delen av arbetarrörelsen — den centralistiska
socialdemokratin — inställd på sin fredslinje.
Och denna fredslinje giek som bekant den
nationella vägen. I stället för att samla all
fredskraft, som den socialistiska rörelsen förfogade
över inom rörelsen själv, till självständig
fredsverksamhet, sökte man genom att penetrera
nationens representativa sammansättning
stärka fredens krafter oeh via nationerna och
överenskommelser mellan dessa skapa ett fredens
instrument. Nationemas förbund blev på detta
sätt också signifikativt för den socialistiska
rörelsens fredskamp.
Det var endast en liten del av
arbetarrörelsen — främst frihetliga socialister, men också
kommunisterna, vilka doek senare frångingö
sin uppfattning i oeh med Rysslands
anslutning till NE — som misstrodde NF:s
fredsförmåga och strävade till en socialistisk direkt
aktion mot krig oeh militarism. Härmed var
också det nya moment, som socialismen
tillförde fredskampen, ur händerna på
arbetarrörelsen. I och med att majoriteten av
arbetarrörelsens olika nationella sektioner ansåg sig bäst
främja fredens intressen genom att deltaga i
NF:s fredsarbete, så hade oekså socialismens
faktor som självständig fredsgarant
försvunnit. Detta naturligtvis, om man inte räknar
med de frihetliga socialisternas fortsatta
agitation för internationalism och antimilitarism.
Säkerligen var Nationernas förbund ett
energiskt försök att hindra krigen. Man behöver
inte ifrågasätta den goda viljan hos
initiativtagarna. De, som upplevt ett fruktansvärt
världskrig och även spelat en viss roll i detta
krig,- hade säkerligen de innerligaste
önskningar att förhindra dylika eruptioner för
kommande tider. I vissa smärre tvistigheter
lyckades ju också faktiskt NF att nå vissa positiva
resultat. Men det gällde då tvistigheter mellan
små och relativt obetydliga stater oeh de fra- ■
gor man avgjorde hade oekså liten eller ingen
betydelse från världspolitisk balanssynpunkt.
Så avgjordes ju bl. a. Ålandsfrågan mellan
Sverge oeh Finland genom förbundets
ingripande. Mera betydelsefull var antagligen
förbundets reglering av tvisten mellan Grekland
oeh Bulgarien 1925.
Men sett i stort misslyckades Nationernas
förbund ömkligen med sin mission oeh något
mera skrämmande bevis för den saken än
tillståndet av i dag kan man . väl näppeligen
hänvisa till. Det vore kanske onödigt att kasta
sten på det så grundligt avlivade förbundet,
om det inte vore, för att människorna i en snar
framtid stå inför samma eller liknande
situation som den efter förra kriget. Tankar ha ju
oekså redan kastats fram om en
rekonstruktion av NF oeh det är kanske mest därför, som
man redan nu måste syssla med frågan.
Förbundet var uppbyggt på ett sådant sätt, att det
knappast kunde fungera som ett effektivt
värn för freden. Det låg i de små staternas
intresse, att plenarförsamlingen avgjorde alla
frågor, där hade nämligen varje stat en röst.
I rådet fanns inte denna likställighet, oeh där
var det stormakterna, som bestämde. I stället
för att bli ett organ för freden blev förbundet
en tummelplats för nationella
intressekonflikter.
Oeh hur kunde det egentligen bli något
annat. Hur ska man kunna begära, att en
nationellt sammansatt oeh kontrollerad institution
ska kunna gå i land med att lösa fredens svåra
problem?
Naturligtvis kommer Nationernas förbund
att återupplivas. De ledande politikerna komma
säkerligen att på något sätt försöka slå en
brygga över nationella motsättningar oeh
skapa nya pakter och nya överenskommelser, som
alla bli preeis lika mycket värda som förut,
eller inget alls, när det ligger i en eller flera
stormakters intresse att påbörja ett nytt krig.
Kanske kommer det blivande nationernas
förbund att redan från början bli än
maktlö-sare an sin föregångare. Kanske kommer
"freden" den här gången att säkras av en koalition
av stormakter — de som segra och som ta åt
sig äran av att ha frälst världen från
nationalsocialismen.
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
