Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elsesträvanden efter kriget, desto mer komma
dessa rörelser att också bära en
auktoritär-totalitär prägel. Om det t. ex. omedelbart
efter kriget uppstode starka, omfattande oeh
totala revolutionära folkresningar i stil med 1917
—1919 års i det besegrade Centraleuropa, så
skulle dessa rörelser under alla
omständigheter råka under bolsjevikisk ledning. Röda
armén skulle marschera in i de revolutionära
områdena och det kunde inte vara tal om något
federativt-frihetligt nyuppbyggande. I
Tyskland skulle det dessutom också komma till en
fruktansvärd korsning mellan den aggressiva
tyska nationalismen oeh bolsjevikiska idéer —
en tysk nationalbolsjevism vore det svartaste
av alla efterkrigsperspektiv för Centraleuropa.
För övrigt gälla dessa betänkligheter också
med motsvarande nyanser och förändringar för
alla andra europeiska länder. Hade t. ex.
ELAS-rörelsen — som i och för sig inte alls
var rent kommunistisk — segrat i Grekland,
så får ingen föreställa sig, att en
frihetlig-socialistisk utveckling skullo ha inträtt där. I
dess ställe skulle det ha kommit ett mer eller
mindre ryskt system oeh efter den bekanta
förutsägelsen, som väl envar av oss redan en gång
fått inpräntad i sig, skulle anarkister oeh
syn-dikalister i Grekland — om det fanns några
sådana där — ha varit de första som man
ställt mot väggen. Men å andra sidan stå de
anglosaxiska intressena, som äro identiska med
Citys och Wallstreets. Att Amerika oeh
England, d. v. s. de härskande klasserna i dessa
länder, äro redo till de galnaste reaktionära
experiment för att förhindra en
kapitalfientlig utveckling i Europa efter kriget, behöver
inte först beviSas. Ett tryggande däremot kan
till en början endast vinnas genom ett
förstärkande oeh ett samarbete av dessa länders
■verkligt demokratiska oeh socialistiska krafter
med motsvarande folkrörelser i hela Europa.
Dessa representera i dag traditionen om de
mänskliga rättigheterna, dessa revolutionens
landvinningar ur vilka västerlandets borgerliga
regim uppstått, under det den nya ryska
kollektivismen innebär ett språng från den
tsaristiska autokratin till den statssoeialistiska
auto-kratin och har föga plats för de för de väst-
europeiska folken så kära friheterna oeh
rättigheterna.
Men det vore farligt att i detta avseende
invagga sig i några illusioner. De äkta
demokratiska och liberala krafterna.....inom den
västerländska socialismen äro inte i stånd att
motsätta sig den våg av statsintervention, som
sveper i väg över dessa länder. Kapitalisterna
ta frihetens namn i sin mun, d. v. s. missbruka
det, för att försvara de gamla besittande
klassernas intressen. Idén om det socialistiska
näringslivet i allas intresse kommer därför
nästan uteslutande till uttryck i kravet på
statens ingripande i näringslivet. Utan att
misstänkliggöra de socialisters och demokraters
motiv, som arbeta i denna riktning, måste vi
likväl säga, att denna tendens i sig döljer en
enorm fara: nämligen den faran att nazismen,
ehuru militärt besegrad, triumferar som
politisk livsform över de folk, som under svåra
blodsoffer slagit den till marken. De
västerländska folkens demokratiska och socialistiska
världsförbättringsplaner bjuda därför lika litet
som bolsjevismen någon garanti för verkliga
frihetliga utvecklingar som ligga oss så
mycket om hjärtat och vilka vi i detta
sammanhang uteslutande sysselsätta oss med. Därmed
skall inte vara sagt, att vi skola stå likgiltiga
inför demokratin. Demokratin — t. o. m. i
dess nu i västerlandet existerande
otillräcklighet oeh trots dess kapitalistiska karaktär —
är en fri arbetarrörelses oeh en fri socialismens
förutsättning oeh livselement. Detta betyder
emellertid inte, att man skall bli demokratisk
"konformist", att man skall identisifiera sig
med den bestående demokratin. I stället
gäller det att påverka den, förändra den,
radikalisera den i demokratisk anda — även om
detta kommer att bli en svår uppgift i den
een-tralistiska statsdemokratins tidevarv.
Men är en frihetlig-socialistisk rörelse
sådan som syndikalismen med sina speciella
federalistiska idéer efter kriget hopplöst
isolerad? Nej, jag för min del tror det absolut
inte. Vilka frihetliga krafter oeh möjligheter
som finnas och som syndikalismen under dessa
omständigheter kan räkna med och samarbeta
med, skall undersökas i en andra artikel.
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
