Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
isynnerhet om det kommunistiska inflytandet
kommer att växa politiskt och fackligt.
Om riksdagens arbetarmajoritet skulle ha
accepterat den kommunistiska motionen, så skulle
därmed arbetarrörelsen ha bringats i ett ökat
beroendeförhållande till staten. Det skulle
principiellt ha medfört, att arbetslönen blivit en
politisk angelägenhet, som avgjordes av den
kapitalistiska staten.
Om riksdagens arbetarmajoritet accepterat
den kommunistiska motionen i princip, så
hado det i alla fall ieke skett oreserverat. Den
hade nödvändigtvis tillsatt en
utredningskommission för utrönandet av don ifrågavarande
industrins ekonomiska bärkraft och dess
möjlighet att kunna betala lönerna. Innan denna
utredning hunnit bli klar, hade
metallarbetarna hunnit svälta ihjäl, och när utredningen
slutligen var färdig, hade den resulterat i en
kompromiss. Det hade ieke blivit
metallarbetarnas krav sora segrat. Den eventuella
lönefixeringen hade antagligen utformats i en lag,
som antagits.
Därmed hade metallarbetarna kommit i ett
helt nytt förhållande. Den danska riksdagen
har vid olika tillfällen "löst" arbetskonflikter
på detta sätt. Men därmed följer, att
arbetarna och deras organisationer tvingas underkasta
sig lagens bestämmelser. Så länge denna lag är
gällande, så länge ha arbetarnas organisationer
praktiskt taget avhänts strejkrätten. Att
strejka för bättre löner blir en straffbar
överträdelse av lagens bestämmelser. Förlusten av
strejkrätten skulle bli en av de välsignelser,
som ett accepterande av den kommunistiska
motionen hade medfört.
Men detta första löneregleringsbeslut av
riksdagen hade blivit prejudicerande. Nästa
gång var det kanske arbetsköparna, som
anropade riksdagen om hjälp. Metallarbetarnas
löner hade sannolikt ieke genom
riksdagsbeslutet bringats upp till de högre löneklasserna.
Arbetsköparna kunde senare under
åberopandet av metallarbetarlönerna begära statens
ingripande i "rättvisans" namn till
nedpressandet av andra lönegrupper, och det är ingen
säkerhet för, att de ieke uppnått sitt syfte.
Under alla förhållanden hade härigenom nya
arbetarkategorier indragits i den statliga löneregle-
ringens procedur, nya lönelagar hade stiftats,
nya grupper hade blivit berövade strejkrätten.
Hela denna utvecklingstendens, som därmed
inletts, skulle ha lett till arbetarnas växande
beroende under staten, arbetarnas växande
ofrihet. Med statens, växande bestämmelse över
lönearbetaren ökades oekså statens makt oeh
minskades arbetarens frihet. Nya
bestämmelser hade kringskurit arbetarens personliga
frihet. Förutom att strejken förvandlats till ett
"brott", som kom att bestraffas och drabba
såväl den enskilde arbetaren som hans
organisation, skulle det snart komma att krävas
speciellt tillstånd för den statslöneregierade
arbetaren för att kunna flytta sig från en plats till
en annan eller övergå från en
sysselsättning-till en annan, så som man haft det i det
nazistiska Tyskland och det fascistiska Italien
såväl som det bolsjevikiska Ryssland. Man
hade öppnat en port till den statsreglerade
industriella träldomen.
Don kommunist, som framförde motionen, hr
Hagberg, Luleå, har själv i en broschyr,
som citerats av MT, uttalat, att "staten i det
kapitalistiska samhället är förvaltaren av
bourgeoisiens gemensamma affärer", Oeh
vidare: • "Den modärna monopol-kapitalistiska
statens frihet och makt tas från de arbetande
folklagrens återstående friheter oeh eventuella
politiska makt. Varje tillväxt i denna stats
makt är en tillväxt i monopolkapitalets makt
oeh den växer på den borgerliga demokratins
bekostnad. I dess ginungagap försvinner den
ena mänskliga rättigheten efter den andra —
donna makt når sin fulla styrka först när de
arbetande massorna fjättrats till händer oeh
fötter."
Kommunisterna vilja således åt den
kapitalistiska staten, förvaltaren av bourgeoisiens
gemensamma affärer, överlämna bestämmandet
av arbetarnas löner. Denna stat, vars makt
växer på bekostnad av arbetarnas frihet och i
vars ginungagap den ena rättigheten efter den
andra försvinner, vilja kommunisterna således
utrusta med nya rättigheter (att bestämma
lönerna), vilket är detsamma som att utvidga
dess makt på bekostnad av arbetarnas frihet
(t. ex. strejkrätten) oeh sålunda bidraga till
en utveckling fram till denna makts fulla
styrka genom massornas fjättrande.
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
