Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Syndikalismen
Syndikalism — det. är en arsenal av direkta
kampmedel och federalistiska
organisationsformer, vilka framgått ur klasskampens
omedelbara behov och ständigt åter födas på nytt.
I vilken grad syndikalismen efter det andra
världskriget kan framträda som systematisk
rörelse och fast organisation i olika länder, är
av största betydelse för en frihetlig utveckling.
I perioden mellan det första världskriget
oeh Hitlers makterövring förenade sig inom
Internationella Arbetare-Associationen
syn-dikalistiska organisationer och grupper från
nästan alla länder i Europa oeh Amerika.
Dessa grupperingar stodo överallt i opposition
såsom mer eller mindre omfångsrika kämpande
minoriteter, men man räknade med deras
idéer och måste svara på deras kritik. I Spanien
verkade en syndikalistisk massrörelse, Bom
mellan 1936 oeh 1939 ansvarigt deltog i
gestaltandet av nationens öde oeh därvid fick
tillfälle att förverkliga en del av sina sociala
oeh ekonomiska idéer.
Under den segerrika nazismens period fanns
i hela Europa endast den svenska SAC och
små engelska grupper, oeh utanför Europa
några organisationer i Argentina, Chile ’ oeh
Mexiko samt närstående grupper av den
nordamerikanska IWW, som förde en legal
tillvaro. Efter hitlerrikets sammanbrott kan man
räkna med en reorganisering av de
anarkosyn-dikalistiska eller revolutionär-syndikalistiska
rörelserna. Framför allt i- Italien oeh
Frankrike är detta fallet, alldeles likgiltigt vilka
särskilda organisatoriska former dessa rörelser
komma att antaga där. Huruvida det åter
uppstår några fria anarkosyndikalistiska rörelser
i Lublin-Polen oeh de av Tito-"demokratin"
behärskade balkanländerna, är tills vidare
myékct problematiskt. Tyskland kan först
efter en längre övergångstid åter erhålla fria
utvecklingsmöjligheter för sin’ arbetarrörelse.
Kanske kunna i Storbritannien av "vilda"
.strejkrörelser och "shopsteward"-tendenser
uppstå syndikalistiska kampgrupper inom
enskilda industrier, vilka äter utveckla sig till
kärnor i en modern "industrialistisk unionism"
(fackföreningsrörelse byggd på industri
principen). Den spanska C. N. T. kommer efter
Francos störtande — men också i händelse av
en halv-reaktionär, t. ex. monarkistisk
över-gångslösning — att åter utveckla sig legalt, i
det egna landet. Den kommer i varje fall att
taktiskt genomgå en starkt självständig
utveckling på grund av sin bundenhet vid idén om
allians med den spanska L. O., till vilken det
inte finns något parallell fall inom de övriga
syndikalistiska rörelserna. Eu ny syndikalistisk
rörelse av någon betydelse skulle eventuellt
också kunna återuppträda i Portugal, mindre
organisationer i Holland oeh Belgien. I
Latin-och Nordamerika kan man inte förvänta några
stora ändringar i de syndikalistiska rörelsernas
sammansättning. Ett framsteg skulle kunna
uppnås, om de talrika autonoma och alltige-.
nom anarkosyndikalistiska
fackföreningsgrup-perna i Argentina kunde ena sig till en
konfederation. Huruvida detta är möjligt, beror
på övervinnandet av doktrinarismen inom de
egna leden oeh på den allmänna politiska
utvecklingen i landet. I det stora hela taget
torde man på grund av Tysklands, Polens och
Balkans bortfallande samt på grund av
efterverkningarna av det antifascistiska
samarbetet mellan olika sociala klasser o. s. v. efter det
andra världskriget närmast kunna vänta ett
visst försvagande av den egentliga
anarkosyn-dikalismens. positioner. Det innebär inte
minskade möjligheter för det frihetligt-socialistiska
tankandet. De frihetliga socialisterna
komma emellertid att bli tvungna att söka från
syndikalismen utgående "tvärförbindelser" till
närstående, parallella och sympatiserande
strömningar inom det sociala oeh politiska livet.
Dylika råder ingen brist på.
Härtill kommer dessutom, att det jämte
den medvetna, teoretiskt genomarbetade
anar-kosyndikalismen oekså finns vissa tendenser
av "neutral" och t. o. m. reformistisk
syndikalism. I Latin-Amerika t. ex., framför allt i
Mexiko, finnas fackliga organisationer, som
knappt komma i fråga för anslutningen till
I. A. A., men vilka representera ett slags
politiskt neutral syndikalism som i en del punkter
kommer den konsekvent revolutionära
syndikalismen mycket nära. Eller: den franska
C. G. T. kan aldrig helt enkelt jämställas
•med den svenska L. O. eller med det forna
tyska A. D. G. B. (Allmänna tyska
fackförbundet), utan företer en hel rad syndikalistiska
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
