Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anticentralistisk demokrati
En intressant företeelse, som vi alla böra
ägna vår uppmärksamhet, äro strävandena
till demokratins förnyelse, vilka kräva
decentralisering oeh federalism. I en delvis ny
gestalt framträda här anarkismens
organisationsidéer på nytt. I Sverge ha dessa tendenser
framträtt i Radikala. Landsföreniagen. I
stället för en eentralistisk formaldemokrati
försöker man sätta en mångformig decentraliserad
demokratisk självstyrelse. Centralparlamentets
övervikt och opersonliga listval, de
existerande politiska partiapparaterna oeh hela
valmaskineriet bekämpas. Dessa politiska idéer
försöker man förbinda med föreställningen om ett
kooperativt oeh federativt organiserat
näringsliv. I Birger Beckmans böeker finna dessa
tankar ett intressant personligt uttryck. Om
någon rörelse av enhetlig struktur och entydig
kollektiv vilja kan man naturligtvis inte tala
— men det hindrar inte, att man erkänner, att
här håller på att uppstå en ny rörelse, som
förtjänar att främjas, därför att den är av
frihetlig karaktär.
Strävanden av liknande slag uppträda i
olika former också i andra länder. Enskilda,
grupper, partier och rörelser marschera i
samma riktning. I det nya Italen till exempel
synas inom: det så kallade "Aktionspartiet"
fe-deralistiskt-demokratiska krafter och
liberalsocialistiska idéer (om också ännu oklart oeh
mångtydigt) föra en energisk kamp för en
de-eentralistisk förnyelse av demokratin. Också
italienska anarkister nämna de goda
elementens strävanden inom detta parti med sympati.
En libéral förkämpe som schweizaren
professor Wilhelm Röpke kan man trots hans
so-eialism-fientligliet räkna till de värdefulla
aktiva posterna i kampen mot statscentralismens
oeh det överdrivna planeringsraseriets faror.
Röpke oeh andra forskare av hans slag försöka
visa vägar till ekonomisk och politisk
decentralisering, till en förening av jordbruk och
industri i Krapotkins mening, till skapandet
av bärkraftiga och livsdugliga kommunala oeh
regionala celler av den ekonomiska oeh
politiska organismen, vilka skulle kunna motverka
den centralistiska mekaniseringen och
byråkra-tiseringen. Hit höra rörelser sådana som den
brittiska "Town and Country Planning"
(städs- oeh landsbygdsplanering), som —
åtminstone i sina medvetna exponenter •— kräva;
storstädemas avveckling oeh skapandet av
levande mindre kommunkärnor, vilka också
kunna bli politiskt aktiva och skänka den moderna
människan ett nytt "grupp-hem", men därmed
också grundvalarna för en decentraliserad
demokratisk självstyrelse. Moderna arkitekter i
olika länder äro i färd med att skissera en ny
stadsbild, som redan i bebyggelsens fördelning
gér uttryck åt tanken på fria, i sina
angelägenheter autonoma demokratiska invånargrupper.
Alla dessa tendenser i kampen mot den
moderna människans "maàstänkande", ur vilket
farorna för livets byråkratisering, mekanisering
oeh våldförande samt hotet om diktatur
framgå, arbeta för frihetliga perspektiv.
För övrigt vore det ett fel att ignorera, att
i dag också reformistiska ståtssocialister av
den marxistiska skolan inse faran av en
byråkratisk centralisering, av en utveckling till
mekaniserat och avindividualiserat
"kommandonäringsliv", varna för den och försöka föreslå
motmedel, söka inbygga demokratiska
garantier i den statliga ledningen för näringslivet
o. s. v. Alla dessa symtomer förtjäna
beaktande. Den, som verkligen går in för en frihetlig
utveckling, får därför inte självbelåtet nöja sig
med den negativa kritiken av en eentralistisk
utveckling och sätta allt på den senare
underbara segern för en liten sekts program, utari
han måste sammanfatta alla dessa symtom oeh
försöka sätta på mångahanda sätt verkande
frihetliga krafter i förbindelse med varandra.
Antiauktoritär marxism
Frihetliga tendenser finns det också inom
vissa marxistiska kretsar. Företeelsen är i och
för sig inte ny: spartakusrörelsen i Tyskland
1918 pekade delvis i denna riktning. Rosa
Luxemburg oeh Karl Liebknecht försökte förena
det revolutionära kravet med medvetet
demokratiska, antieentralistiska paroller.
"Proletariatets diktatur" skulle enligt deras mening vara
allt annat än en totalitär stat. Liebknecht
förlorade därvid visserligen egentligen jnarxismens
teoretiska grundvalar (se hans av de
kommunistiska arvsförvaltarna framgångsrikt
ihjäl-tigna, högintressanta livsverk "Studien über die
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
