Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mellan idyll och
slagfält
Av Kari Mörne
I.
Begreppen — oeh tillika rättframma
värdeomdömena — humanitet oeh demokrati
kunna sägas vara av dels äldre dels nyare, ganska
dagsfärskt datum. Av äldre datum, när man
tänker på, att i "de krossade illusionernas
tidsålder" — åren efter första världskriget oeh
ända till nazismens segerrikt epidemiska
spridning — folk helt allmänt trodde både på det
ena och det andra, oeh då åtminstone, ingen
"bildad" högtalare vågade förkunna att
revolvern skulle osäkras, blott minsta
kulturviskning blev hörd. Av nyare datum, då man
inregistrerar omvärderingen efter nazismens
klimax och sammanbrott: de som fortfarande
hålla fast vid hakkorsideologierna anses nit
nästan som ett slags ofattbart fattiga riddare.
Men däremellan låg det stora tomrummet, för-,
fäandets period under den nazistiska
bestiali-tetens stövelklack. Samtidigt med den starka
staten anammades Führerbudskapets kraftord
oeh det politiska gangsterväldet, som: med sitt
totalitära vedergällningsvapen slog blå dunster
i folks ögon. Rannsakningen om denna
skamliga mellanperiod pågår for fullt.
"Mon hu-r skall någon som värderar enligt
humana oeh demokratiska normer kunna
försvara ett partitagande till Mussolinis och
Hitlers förmån? Endast genom att prata i
sömnen." (Vår kursiv.) Så frågar och så svarar
dr Ingemar Wizelius, litteraturkritikern som
ganska nyligen från den socialdemokratiska
Tiden växlat över till Dagens Nyheter, i en
längre, principiellt granskande uppsats om
Kaj Munks böcker (26/1). Den danske
dramatikern, predikanten och politikern Kaj Munk
var ju, trots att han mördats av nazisterna en
tämligen omstridd figur på grund av sitt rätt
sena avhopp från diktaturfjäsket. Det är
också därför den av oss här citerade
Munk-granskningen tillkommer en betydelse värd att
uppmärksammas — som illustration till både don
svenska pressens oeh allmänhetens tidigare
inställning till hitlerismen. Kaj Munk, som i
likhet med en mängd kälkborgerliga intellektuella
Europa runt alltid högaktade Mussolini oeh
hans romerska storhetsvansinne, bröt i mars
1939 med nazismen, månaden före Hitlers intåg
och konserverande av vedertagna former.
Många gånger är han kanske omedveten om
denna uppgift, men icke förty så fyller han
densamma. Konstens oeh all kulturs livsluft
är friheten, statens idé är individens ofrihet.
Därför är de verkliga kulturarbetarna fiender
till statens idé.
Spanjoren och litteräre nobelpristagaren
Jacinto Benavente skrev 1909 i ett par
intressanta uppsatser på temat "Pengar, kultur
oeh frihet", att pengar visserligen är en bra
sak, ty med pengar kan man uträtta mycket
— t. ex. mera hänsynslöst kämpa för friheten
och inte med tanke på brödfödan begå
kompromisser med frihetens fiender. (Detta rent
teoretiskt sett, ty det är sällan att förmögna
personer är frihetskämpar.) Men Benavente
framhöll också att kulturen är ännu viktigare,
ty ju mera kultur de arbetande massorna har,
ju mindre chanser har herrarna att regera
dem, ju mera kultur de exploaterade har, ju
omöjligare blir det för exploatörerna att
bedriva utsugning. Spanskt oeh riktigt sagt! Ju
mera kultur, ju rikare blir den individuella
personligheten oeh därmed minskas chanserna
för auktoriteter och herremän att likrikta oeh
förtrycka. Men inte en vag oeh borgerligt
inriktad kulturkult, utan en f.ri socialistisk
kultur, som blir oss ett starkt vapen i kampen för
och säkrandet av frigörelsen från inte bara
ekonomiskt utan också från politiskt oeh
moraliskt slaveri.
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
